Starkt drama i kärlekens gränsland
En dag
Regi: Lone Scherfig. I rollerna: Anne Hathaway, Jim Sturgess, Patricia Clarkson. Längd: 1 tim 48 min. Ålder: från 7 år. Biograf: Maxim, Laholm, Forum Hyltebruk (21–26/10).
Relaterat
Den danska regissören Lone Scherfig gjorde sensation 2000 med dogmafilmen "Italienska för nybörjare" och bytte sedan språk i sina filmer.
Hennes två första verk på brittisk mark – "Wilbur" (2002) och "An education" (2009) – var utmärkta, men lämnade inga djupare avtryck. Det gör däremot "En dag" trots att projektet måste ha varit fullt av fallgropar. Det är riskabelt att ge sig på en bestseller där miljontals läsare redan har egna bilder av människor och miljöer.
Men jag tror att många som har älskat David Nicholls succéroman (jag har inte läst den) kommer att godkänna filmatiseringen av denna relationshistoria, vars nav är ett och samma datum: 15 juli.
Det är denna dag 1989 som de unga Emma (Anne Hathaway) och Dexter (Jim Sturgess) träffas första gången och nästan blir ihop.
De går skilda vägar men filmen gör nedslag den 15 juli varje år under två decennier, där vi ser hur Emma och Dexter utvecklas. De är vänner men det finns hela tiden något i luften, trots att de är grymt olika.
Emma är stram och seriös men vi anar att det bultar betydligt hetare känslor inom henne. Dexter är en glad slarver som gör karriär inom skräp-tv, blir kändis och missbrukare.
Den överdrivna skildringen av hans sex&drugs&rock'n'roll-tillvaro är filmens svagaste punkt, lika klichéfylld som tröttsam – men i övrigt har jag inga större anmärkningar mot "En dag" som är lika vemodig som rolig, en dubbelhet som förvaltas väl av skådespelarna.
Jim Sturgess ögon avslöjar en djup svärta inombords trots hans spralliga yttre, vilket framför allt märks i några starka scener där han besöker sina föräldrar – vars besvikelse över sonen är tung som bly (Patricia Clarkson är fantastisk som hans cancersjuka mamma).
Filmens stora stjärna är dock Anne Hathaway som agerar med små men mördande effektiva rörelser, ibland bara skiftningar i ansiktsmuskulaturen.
Det finns många stunder av tvekan i detta drama som utspelas vid den suddiga och försåtligt minerade gränslinjen mellan vänskap och kärlek. Vi är många som har stått där och vacklat, utan att veta i vilket land vi ska sätta ner fötterna.
































