Ofta blir det istället som med "Jägarna 2" – en för tydlig upprepning, men ändå en för svag koppling till originalet.

Bara den till Stockholm utflyttade polisen Erik (Lassgård) är kvar och han får på nytt återvända till sina hemtrakter i Norrbotten, nu för att utreda ett försvinnande. I tillbakablickar minns han hur brodern Leif (Lennart Jähkel) dog i en explosion, innan han fick veta att Karin (övertygande gestaltad av doldisen Annika Nordin) väntade barn.

När den tonårige sonen Peter (Kim Tjernström) sjunger på krogen och fiskar fluga med sin farbror Erik liknar "Jägarna 2" ölreklam och även senare blir det en vacker naturpanorering för mycket.

Familjens och hela filmens testosteronstinna alfahanne är Karins sambo och Peters styvfar Torsten, polis och jägare. Bakom skägget döljer sig Peter Stormare, som är mer nyanserad än i Hollywood men som ökar intensiteten gradvis och slutar med väldigt S T O R A känslorörelser. Om opera var en musikalisk röd tråd i ettan, så verkar genren ha varit ett ännu större stilideal i tvåan. För mig blir det till slut lite för mycket.

Regissören Kjell Sundvall inspirerades av den stora tjuvjaktshärvan i Kalix 1983 när han spelade in "Jägarna" i sin uppväxtort Älvsbyn tolv år senare. Uppföljaren gjordes i Överkalix och Björn Carlström skrev istället manuset ihop med Stefan Thunberg, som efter flera Van Veeteren- och Wallanderdeckare även har varit medförfattare till de kommande Carl Hamilton-filmerna med Persbrandt.

Den nya verklighetsförankringen som har nämnts, till Carolin-mordet utanför Gällivare, är dock så tunn att den knappt förtjänar att omnämnas. "Jägarna 2" är en rakt igenom fiktiv berättelse som lutar sig tungt mot den svenska thrillerns klichéer.

Istället för att skildra sammanhållningen och hemligheterna inom jaktlaget, är det polisens enkelspåriga rutiner som hamnar i fokus. En misstänkt finländsk buse (Euro Milonoff) plockas in, men det är alldeles för lätt att räkna ut vem den riktige skurken är, så den mest spännande scenen blir istället när Erik siktar på en älg.

Rolf Lassgård är som vanligt pålitlig och i andra polisroller sköter sig Jesper Barkselius och Johan Paulsen fint. Lo Kauppi kan inte bryta grabbigheten, även om hennes kriminaltekniker Johanna är expert på skjutvapen. Rollfiguren är tyvärr alldeles för grund och ointressant.

Som helhet är det filmiska hantverket absolut godkänt, men det enda som kan dra folk till biograferna är nostalgin.