Trivsam bok helt enligt deckarmallen
Böcker deckare
Helene Tursten: ”Den som vakar i mörkret” (Piratförlaget)
Relaterat
Medan jag läser Helene Turstens nya deckare om kriminalinspektör Irene Huss, ”Den som vakar i mörkret”, gör jag små noteringar och blir efter ett tag smått fascinerad av anteckningarna. Jag inser att boken jag läser är en deckare helt efter regelboken för hur man skriver en svensk deckare.
Så här går det till:
1) Mördaren skriver någon slags dagbok, där vederbörande berättar om sina avsikter. Man inser att mördaren inte är fullt tillräknelig.
2) Matte med hund hittar liket. I förlagsvärlden fnissas det tydligen över debutanter som låter hundägare snubbla över lik. Etablerade författare är uppenbarligen ursäktade, och Helene Tursten har även tidigare låtit pigg hund nosa upp död människa.
3) Om hjälten är polisinspektör är kommissarien en oförstående, stundtals dum, person som inte gillar hjälten. Är hjälten själv kommissarie är polischefen en idiot.
4) Uppenbara ledtrådar förbises vilket får läsaren att verka smart.
5) Vissa uttryck förekommer så ofta att de slits ut: i ”Den som vakar i mörkret” är det bland annat ’arbetar för högtryck’ Hur gör man när man arbetar för högtryck?
6) Kaffe (från polishusets automat) och mat (kärleksfullt tilllagad av någon annan än hjälten. Matbeskrivningarna gör trivselfaktorn hög.
7) Hjälten blir personligt inblandad i fallet och det hela stegras till en slutlig uppgörelse där hjälten försätts i en hotfull situation.
Klyschigt och tråkigt, alltså? Det är här det intressanta börjar, och jag har ingen riktigt bra förklaring till det faktum att jag gillar Helene Tursten och tycker att hennes senaste deckare är trivsam läsning. Den är som sagt inte originell. Den handlar om en ensam stackare som iakttar kvinnor och tror att han är deras vän. Tills de gör något dumt, som att hitta kärleken, och då måste straffas.
Den enda förklaring jag kan komma fram till är att poliskvinnan Irene Huss har kommit en bra bit i livet. Hon har vuxna barn, det knakar i knäna när hon reser sig och byxlinningen stramar i midjan. Det är skönt med en medelålders hjälte till skillnad från alla unga poliser som är i färd med att bilda familj och hämta barn på dagis.
