Wähä tittar inte bakåt
Titeln på Nina Wähäs andra roman är ett imperativ som klingar bekant från samtidens smorda käftar: jobbcoachernas, PR-maskinisternas, terapeuternas, träningskonsulternas.
Relaterat
Artikelbilder
Gediget cv. Nina Wähä är inte bara författare utan även popsångerska och skådespelerska. Hennes andra roman ”Titta inte bakåt!” utspelas på två tidsplan, i Europa och Sverige.Foto: Leif Hansen
Fakta
Nina Wähä
Titta inte bakåt! (Norstedts)
Men det visar sig i livet såväl som i denna roman att människor gärna gör tvärtom: tittar och drömmer sig tillbaka, vårdar minnet och bannar historien. Läsare som inbillar sig att Wähä presterat en självhjälpsbok bör omedelbart ta sig ur villfarelsen.
I likhet med den löftesrika debutroman från 2007, ”S som i syster”, är detta en turnering av alla de manövrer – inklusive lögnerna och sveken – som ligger till grund för vad som i vardagslag kallas identitet. Vem är jag, vem var jag, varför blev jag si eller så?
Fast snarare än någon ödessymfoni är det ett slags slumpens musik som beledsagar oss genom sidorna och tiderna. Wähä aktiverar två tidsplan: 1968 och 2000-tal. Under det förra flyr tre tonåriga bulgarer, fyllda av USA-drömmar, den begränsande och livsförnekande kommunismen. Under det senare återberättar en ”Sabina” sin hyperliberala uppfostran med två 68:or till Stockholmsföräldrar, samt skänker hon, avhoppad från universitet, inblickar i det rätt avklädda jobbet på Privé.
Hellre än att spinna och sammanväva den perfekta och intrikata intrigen tycks Wähä, även verksam som popsångerska och skådespelerska, föredra att arbeta med speglingar och dubbleringar. Och med de skillnader mellan epokerna som respektive tidsanda skapar.
Det är en omfångsrik romansatsning, närmare 300 sidor, som vill vara mer illusionsskapande och litterärt fingerfärdig än den riktigt förmår hantera.
Och de postmodernistiska livlinorna – eller konstnärliga garderingarna – hade strängt taget kunnat skippas.
Som vore Wähä, vars meritkonto rymmer utbildningen på Litterär gestaltning vid Göteborgs universitet, ibland lite för medveten om hur prosakonst borde se ut i dagens utgivningsklimat. För hon kan ju skriva, bortom mallar och semiironiska grepp! Hon äger blicken och örat, och med betydande sannolikhet inlevelsen, för kvalitativt större verk än detta.
Här finns nämligen en narrativ talang och psykologisk skärpa som röjs i den närmast dråpligt episka skildringen av unge Petrovs resa från Sofia till USA via strapatsernas Jugoslavien och det lika kvinnofagra som revolutionära Rom. Och i vår allt bistrare huvudstad. Vem är du, vem är jag, stendöda charader.
