Den utgör kanske ingen milstolpe i författarens ymniga produktion, men är – som brukligt hos Kallifatides – fylld av värme, vemod, mänsklig mognad och valörkänslig stilkonst.

För nytillkomna läsare kan det vara värt att påpeka att Kallifatides är en av det svenska språkets allra finaste prosaister. Så var han också, anno dazumal, tvungen att erövra detta idiom.

Och parallellt att finna sig tillrätta och acceptera vad som plägar kallas exiltillvaron.

Med ursprungslandet Grekland har han aldrig släppt kontakten – myterna, modern, den med bröstmjölken insupna antika filosofin och klassicismen – men det är här, i Stockholm med omnejd, som hans författarskap utvecklats och försetts med schatteringar som sällan gives den platsbundne.

Höstboken speglar en annan diktares öde. Inte nog med det, den ligger i munnen på Ovidius, romaren som föll i onåd och några år efter Kristi födelse förvisades till staden Tomis, vilken numera heter Constanta och är belägen vid Rumäniens Svarta havskust.

Därifrån var det långt till Rom, kejsarmakten, glansen. Och nog är det en bit från Aten till Huddinge.

Det har blivit en inlevelsefull om stundom även rätt lättviktig dubbelexponering där två öden korresponderar över millennierna och liksom faller varand-ra i talet.

Kallifatides, av allt att döma mera förnöjsam och beredd att tillmötesgå nya vanor och villkor än den äldre och världsberömde kollegan, gör vad han kan för att gilla läget.

Det innebär förvisso att han måste lära sig åtskilligt om väder och vind, seder och bruk, om vinterbadande och talesätt, fåniga midsommardanser och faktiska baksmällor. Men han består i stora drag proven och får väl sägas vara rätt bra på att acklimatisera sig.

Sverigedemokraterna torde inte med självklarhet applådera författarens blick och hållning. Sverige förblir en smula apart i hans beskrivning, lite främmande mitt i allt det införlivade. Ändå är det här han vill leva och dö, ändå är det här som blivit hans hemma.

Men känslan av främlingskap och exil suddas inte alldeles ut ens efter närmare 75 år på jorden.

Och sådant som relationer och kärlek turneras bitterljuvt. Ingen milstolpe, alltså, men ett verk värt att läsa och begrunda. Samt, det måste påpekas, att ta till hjärtat.

Fotnot. Theodor Kallifatides medverkar vid En kväll för boken i Varberg 7/11 och Halmstad 8/11. En intervju med författaren publiceras på lördag.