Stark debut om ett arbetsliv i äldreomsorgen
Sara Beischer: "Jag ska egentligen inte jobba här" (Ordfront)
Relaterat
Artikelbilder
Foto: Jari Välitalo
Sara Beischers debutroman börjar med ett Shakespearecitat: ”Allra sista scenen, som slutar detta rika skådespel, är andra barndomen, fullkomlig glömska, och utan tänder, syn och smak och allt.”
Det är ett väl valt citat. ”Jag ska egentligen inte jobba här” handlar om nittonåriga Moa som flyttar till Stockholm för att bli skådespelare.
För att få pengar till hyra och mat tar hon jobb på äldreboendet Liljebacken. Teatern är en röd tråd genom berättelsen: Moas naiva drömmar om att bli skådespelare, men framförallt livets tragiska teater.
Romanen riktar sig till vuxna, men med sitt lättfattliga språk och tema ”ung-människa-finner-sig-själv” passar den även tonåriga läsare.
Författaren Sara Beischer kommer från Varberg men bor numera i Halmstad och är nyutexaminerad gymnasielärare.
Hon har själv tidigare arbetat som vårdbiträde inom äldreomsorgen, vilket märks. Sara Beischer beskriver nedbajsade blöjor, skrynkliga gubbsnoppar, spyor och ångestskrik så att det känns som om man verkligen är där i de vita korridorerna och kvava små rummen.
Även Moas känslor av äckel, skuld och alienation beskrivs trovärdigt liksom den övriga personalens bitterhet. På Liljebacken är den underbemannade och underbetalda personalen alltid stressad.
Sådant som längre pratstunder eller att ta ut de gamla i solskenet hinns inte med. Skulden över att inte räcka till är ständigt närvarande. Men här finns också ömhet och medmänsklighet.
Läs hela recensionen i torsdagstidningen.
