När huvudpersonen Nora flyttar ut i obygden för att skriva på sin (ännu inte påbörjade) roman, är oknytt det sista hon tänker på. Vi läsare, som vet vad konduktören och lokföraren har haft för sig längre fram i tåget, anar att det inte kommer att bli en så lugn vistelse som Nora tänkt sig.

Den nakna näcken på bokens omslag kan också gett vissa hintar om historiens utveckling. Har man missat dem, lär man bli överraskad.

Maran är nämligen andra boken i Kolik förlags feministiska erotikserie. Första delen stod Liv Strömqvist och Jan Bielecki för, som tillsammans skapade boken ”Drift”, och redan då bevisade att feministisk porr fungerar i allra högsta grad.

Både de och Neidestam verkar ha haft svårt att frångå idéerna om den perfekta kroppen, men annars lyckas man bra med att utgöra erotiska alternativ.

Att Neidestam utgått från svenska sägner är smått genialiskt, och det är knappast författaren som själv erotiserar dessa sagor. Inbyggt i våra sagor om näcken och skogsrået finns det farliga och samtidigt lockande, som frestar, förför och fördärvar – klassiska, svenska sexfantasier.

Det märks att Neidestam har känsla för färg och formgivning, och Noras berättelse drivs stadigt framåt med inpass från bra bihistorier. Ibland verkar det ha gått lite hastigt i tecknandet och proportioner har blivit fel, men det går att ha överseende med.

Det är också kul att Neidestam inte tagit den enkla vägen kring vampyrer, älvor och troll utan faktiskt tänkt lite längre. Till och med Dan Andersson får vara med på ett hörn, i en novell om två unga kolare, ensamma i skogens dunkel, med brännvin, levande ljus och skenande fantasi som enda sällskap - fast är de verkligen ensamma?