Snart är det fullt, trots hans duktiga sorterande och arkiverande. Alla lådor och askar i hyllorna är fulla, vad ska han göra nu?

Kubbe ringer farmor, hon är ju så klok. Från farmor kommer idén till ett museum för alla Kubbes saker, och han sätter genast i gång med arbetet hemma. Möbler och annat som inte får plats flyttas till köket och sovrummet. Bord, mattor och stolar placeras ut och Kubbe lägger ut sina saker i fin ordning.

På lördagen öppnar Kubbes museum och kön är lång. I fem dagar visar Kubbe runt bland sin samling, men på torsdagen börjar han att tröttna. När det till och med är kö till toan i sitt eget hus, ja då känns det inte så kul längre.

Efter en vecka stänger han till sin populära attraktion, men då dyker problemet upp igen – vad ska han göra med alla sakerna som inte får plats?

Många föräldrar känner igen sig i detta eviga samlande. På lekplatsen hittas en extra fin sten och i skogen ska minst fem kottar och tre pinnar med hem. För att inte tala om leksaker som är trasiga eller inte längre roliga, inte kan man väl göra sig av med dem, eller?

Den norska debutanten Åshild Kanstad Johnsen fångar problemet på ett underfundigt sätt och får dessutom in ett återvinningsstänkande. Kubbe verkar först vara en ovanligt träig huvudfigur, men han får verkligen liv med hennes penna. Vem kunde tro att en liten träbit skulle ha ett så imponerande rörelsemönster!