Connellys deckarserie börjar tappa fart Michael Connelly: ”Nio drakar” Översättning: Eva Larsson (Norstedts)
Michael Connelly: ”Nio drakar” Översättning: Eva Larsson (Norstedts)
Michael Connelly är en oerhört produktiv författare. I serien om polisen Harry Bosch har han skrivit 17 böcker och nu kommer den 15:e, ”Nio drakar”, i svensk översättning.
En affärsinnehavare i Chinatown mördas och spåren tyder på att det är ett mord utfört av en kinesisk triad. En misstänkt grips och fallet verkar vara på väg att klaras upp. Då får Bosch veta att hans dotter, som bor i Hongkong, har kidnappats och han måste bege sig dit för att hitta henne innan det är försent.
Jag gillar Michael Connelly. Han har skrivit en del riktigt bra deckare/thrillers, speciellt i serien om journalisten Jack McEvoy. Jag gillar också att han binder samman sina serier genom att låta de olika karaktärerna göra gästspel, eller omnämnas, i de andra böckerna.
Men jag känner mig besviken på ”Nio drakar”. Den första halvan följer polisutredningen av mordet och det blir väldigt tradigt när varje steg Bosch tar ska beskrivas in i minsta detalj. Läsningen tappar flyt och jag tappar stundvis intresset.
Att Connelly också slänger in ett otal förkortningar för olika polisenheter, byggnader och diverse annat gör inte saken bättre. Det är förvirrande att hålla reda på allihop och för det mesta också onödigt, eftersom de spelar en obetydlig roll i sammanhang . Kanske är författaren oerhört noggrann med trovärdigheten i det han skriver, men jag ser hellre att fokus ligger på att föra berättelsen framåt med ordentligt driv.
Boken tar sig något i den andra halvan, som utspelar sig i Hongkong. Jakten på den kidnappade dottern är mer spännande och det är först där som Bosch som karaktär blir intressant.
Innan dess känns han väldigt endimensionell – men det kanske också är en konsekvens av att så många böcker har skrivits med honom som huvudperson, det går inte att ta om allting som redan har beskrivits i tidigare romaner. Samtidigt tycker jag att varje bok ska gå att läsa som en fristående berättelse och då krävs att huvudpersonen trots allt får lite mer kött på benen.
Egentligen har jag inget emot bokserier med många delar. Men det finns en gräns för när det nog är läge att runda av och personligen tycker jag att det kanske är dags för Michael Connelly att låta sin hårt arbetande kriminalkommissarie att gå i pension.























