Inspirerad av Magritte skriver Flesicher ”Detta är utan tvivel en bok” som första mening. Men sedan går han igenom hur bokens olika framträdelseformer förändrats de senaste decennierna. E-bok, ljudbok och print-on-demand. 

Internet luckrar upp gränslinjen mellan böcker och andra texter, och förändrar därmed samhälleliga referensramar och statlig kulturpolitik. Lite överraskande är Fleischers uppskattning av pappersbokens värden: den är en referenspunkt för människor som aldrig kommer i kontakt med varandra, även över lång tid. Boken är varaktig, längre än någon individs eller pdf-fils livstid. 

Vad som kan verka som filosofiska hårklyverier, men är fascinerande vid närmare eftertanke, är att om en digital text ska räknas som bok utan att ha en pappersbok som förlaga, kan vilken text som helst räknas som bok. Vilket i sin tur får oöverskådliga konsekvenser för definitionen av litteratur.

Det är den sänkta momssatsen på böcker som får Fleischer att reflektera över bokdefinitionen. Om även e-böcker får sänkt moms, måste då inte alla digitalt förmedlade uttryck få samma subvention? Fleischers resonemang är tankemässigt tätt, när han går vidare till att skilja ut tal- och ljudböcker, kontra radiodramatik och hörspel. 

Allmänt, hävdar Rasmus Fleischer, börjar kulturlivet likna en äppelskrutt. Tjockt i toppen – utbudsrikedomen gör att fler söker sig till topplistor och mainstream, som med gigantiska marknadsföringsresurser ser till att placera sig centralt i alla sökfunktioner; ”den tomma sökrutans logik”.

Men också tjockt i botten, där alla nischuttryck fått nya möjligheter att finna mottagare tack vare digital förmedling. Om äpplet ska bli proportionerligt igen, krävs det fysiska mötesrum, där kunskap kan spridas mera kollektivt. I det totalt marknadsanpassade digitala samhället, blir offentliga rum – tvärt-emot vad man skulle kunna tro – oerhört väsentliga. 

Det mest emblematiska offentliga kulturrummet är förstås folkbiblioteket: fortfarande öppet för alla, fortfarande gratis. Fleischer talar med varm uppriktighet om bibliotekens betydelse.

Betydligt mera mardrömslik är hans skildring av robotproduktionen av böcker. Det vill säga att skrupellösa ”förlag” samlar in texter från nätet och paketerar om dem som böcker. Vilka sedan säljs trots att tillverkningskostnaden i princip är noll. Vissa av dessa plagiat uppges redan ha nått svenska bibliotek.

Fleischer använder förstås inte ordet kulturskymning. Men nog mörknar det snabbt över både boken och litteraturen.

Fotnot. En intervju Rasmus Fleischer var publicerad 23/9. Läs artikeln i våran E-tidning!