Jag träffar en kompis efter att precis ha ägnat timmar åt Mats Jonssons nya serieroman ”Mats kamp”. Jag har skrattat, rodnat men också storbölat. Men när jag ska förklara vad som är så fantastiskt med boken låter det banalt.

”Det handlar om en 30+ kille på Södermalm. I den här boken gifter han sig med sitt livs kärlek och får sitt första barn. ”

Kompisen kollar frågande på mig. ”En kille på Söder som får barn, ja, det låter ju jätteintressant.”

Men det är intressant! Oupphörligen. Sedan debuten med ”Unga norrlänningar” 1998 har Mats Jonsson haft som mål att skildra hela sitt liv i serieformat. Och han gör det som ingen annan: brutalt ärligt, på gränsen till masochistiskt självutlämnande.

Den lilla familjens dagliga kamp är en riktig nagelbitare och ilskan över en samtid där familjen förvandlats till ett ”livsstilsprojekt” går inte att ta miste på.

Med mindervärdeskomplexet och klasshatet som en svidande klump i magen beskriver Jonsson föräldrakooperativ där föräldrarna jobbar som webbdesigners, reklammakare, tv-producenter och artister – och där femåringar deltar i den eviga statusjakten. Som skildrare av samtiden är Mats Jonsson definitivt en av Sveriges bästa serietecknare.

Jämfört med tidigare böcker finns här en viss redovisningsplikt i berättandet – en del händelser hade kunnat tas bort. Men det innebär inte att det är tråkigt, bara lite mindre intressant.

De för Mats Jonsson typiskt ”fult” ritade bilderna förstärker komik och känslor så att även vardagliga händelser blir slukarmaterial. Man vill bara ha mer! Med andra ord hoppas jag innerligt att Mats Jonsson fortsätter med sin mission att skildra hela livet.

Fotnot. En intervju med Mats Jonsson var publicerad 2/9.