Det finns olika typer av spänning inom den så kallade spänningslitteraturen. Somliga böcker är småputtriga och underhållande men mer eller mindre spänningsbefriade.

Andra böcker är av den arten att man inte kan släppa dem. Allt som distraherar och stör läsningen, inklusive umgänge med goda vänner eller jobb, framkallar frustration. Man måste bara få veta hur det går och bläddrar andlöst vidare.

Och så har vi Deon Meyers ”Tretton timmar”, som ingår i kategorin så spännande att man inte klarar av att läsa annat än i småportioner.

Den utspelar sig, som titeln antyder, under tretton timmar – från tidig morgon och framåt, i Kapstaden, Sydafrika. En ung amerikansk kvinna är på flykt, och förföljarna är henne tätt i hälarna. Snart inser vi att hon springer för sitt liv. Men varför?

Samtidigt får Bennie Griessel, sliten polisinspektör med vaga arbetsuppgifter, besked om mordet på en kvinna, och några timmar senare hittas en man skjuten i sitt hem, med sin gravt berusade hustru som huvudmisstänkt.

Jag har inte läst något av Deon Meyer tidigare. Förra året fick han pris för bästa översatta kriminalroman med ”Devils Peak”, en bok som enligt uppgift är på samma spänningsnivå som ”Tretton timmar”.

Förutom att det är en rafflande historia som utspelar sig på boksidorna är det intressant att få inblick i en miljö och kultur som är helt obekant för mig.

Författaren fångar och levandegör konflikternas Sydafrika, med motsättningar inte bara mellan vita och svarta utan mellan svarta och färgade.

Personporträtten är noggranna och nyansrika och miljöerna så skickligt tecknade att jag får känslan av att vara på plats.

”Tretton timmar” är – kort och gott – en oerhört bra bok, skriven av en ruggigt skicklig författare.