Jag var vegetarian i tonåren men när jag flyttade hemifrån började jag äta kött igen. Delvis berodde det på att jag fick järnbrist (det säger sig själv att en diet på nudlar och panpizza inte är hälsosamt) men framförallt för att det var enklare. Dessutom var det ju gott med kött och jag ville gärna prova korven i Berlin och hamburgaren i Los Angeles.

Författaren Jonathan Safran Foer tycker precis som jag att det är gott med en kycklingklubba eller saftig biff. Under sitt liv har han varit vegetarian från och till men haft svårt för att sluta äta kött helt. När han skulle bli pappa ville han ta ett beslut om vilken mat han skulle ge sitt barn och inledde därför en undersökning. Resultatet blev ”Äta djur” – en lättläst men djuplodande bladvändare om köttindustrin i USA. Safran Foer intervjuar djurrättsaktivister, filosofer, slaktare och djuruppfödare, besöker gårdar och redovisar samvetsgrant statistik och vetenskapliga fakta om utfiskade hav och misshandlade djur. Men han filosoferar också personligt över sitt förhållande till mat, traditioner och ätande. Måste man ha kalkon på tacksägelsedagen (kan jämföras med vår julskinka på julafton) för att högtiden ska vara lyckad? Eller kan man i stället skapa nya traditioner och smakminnen?

Många har en romantisk bild av lantbruk där djuren går fritt ute och tas hand om en bonde och hans familj. Men sanningen är att mindre än en procent av all husdjursproduktion i USA sker på familjejordbruk. Resten av köttet framställs på fabriker där djuren matas med antibiotika, inte har tillgång till frisk luft eller solljus, sover i sin egen avföring, lämnas att självdö om de blir sjuka, blir misshandlade och får en smärtsam och ångestfylld död. I Sverige är det inte lika illa, men det betyder inte att vi kan andas ut.

I förordet till den svenska upplagan skriver Jonathan Safran Foer om att svensken äter 50 procent mer kött i dag än för bara 15 år sedan. Med dagens låga köttpriser kan man ana att djuren inte alltid får den omsorg de behöver. Djurrättsalliansen har exempelvis nyligen filmat hundra svenska grisgårdar som visar på en behandling av djur som hade varit straffbar om det hade rört sig om sällskapsdjur.

Jonathan Safran Foers slutsats är att köttätande kanske inte alltid varit fel i alla tider, men att det i vårt moderna samhälle definitivt är det. Han skriver om hur Kafka sedan han blivit vegetarian betraktar några fiskar i ett akvarium och säger: ”Nu kan jag åtminstone se på er med ro, ty jag äter er inte längre.”

Efter att ha läst den här boken känner jag likadant. Hur gott det än är med den där hamburgaren eller kycklingklubban så finns det saker i livet som är viktigare. Att kunna känna respekt för sina handlingar är en sådan.