Apollo Papathanasio poserar lydigt men en aning motvilligt i en port vid Lilla torg i Halmstad. Han ber oss att inte göra bilden alltför stor i tidningen.

Du är nog rätt ovanlig i underhållningsbranschen. En sångare som inte vill stå i strålkastarljuset.

– Kanske det, men det här ska handla om bandet och jag har bara varit med i drygt ett halvår, säger Apollo.

Det 40-årige sångaren – som har grekiska föräldrar men är uppväxt i Halmstad – må vara en nykomling i Spiritual Beggars men han är en veteran på stans rockscen. Apollo har varit med i olika band i 25 år och han räknar upp namn som Viper, Craze, Noll Koll, Majestic, Nolltrefem...

– Men nu tar jag det lugnare. Jag vill ha tid för min familj och jobbet, säger Apollo som är gift, har två barn och arbetar som lärare.

Han sjunger för närvarande med två band: de grekiska hårdrockarna Firewind och – sedan i vintras – Spiritual Beggars i Halmstad.

– Jag har alltid gillat bandet, och visste att de saknade sångare. Vid något tillfälle hade jag sagt till trummisen Ludwig Witt att jag var tillgänglig och i januari blev jag tillfrågad, säger Apollo.

Han repade med Spiri­tual Beggars – Michael ”Mike” Amott, Ludwig Witt, Sharlee D’Angelo och Per Wiberg – i Rockstugan (som nyligen har rivits).

– Som sångare tar jag med mig min egen stil in i bandet. Men det gäller att inte ta över, utan visa respekt för det som redan finns.

Repetitionerna fungerade bra och i februari spelade Spiritual Beggars in grunderna till ett nytt album i studion Soundsolution i Harplinge.

– Jag fick ljudfiler och texter och sedan kollade jag och Mike Amott – som skriver nästan alla låtar – att sång och musik stämde ihop när det gällde rytm och frasering. Mike är bra på sånt trots att han inte själv är sångare, säger Apollo som lade på sången vid påsk.

Nu är ”Return to zero” ute i handeln. Vad kan du säga om musiken?

– En ny sångare ger förstås sin prägel men grunden – bandets själ – är oförändrad.

Vad står själen för?

– Du borde hellre fråga dem som har varit med längre, men som jag ser det så var musiken grövre i början. Sedan har den förfinats, diamanten har slipats alltmer för varje platta och 70-talskänslan har blivit tydligare.

Hur då, 70-tal?

– Vi spelar inte mekaniskt, det är på riktigt som på klassiska plattor med Deep Purple och Rainbow. Vi kopierar inte de banden men vi för deras anda vidare.

Detta ska Spiritual Beggars snart göra på scenen men den nya sättningen debuterar inte i Halmstad – trots att tre medlemmar bor där – utan med två spelningar i Japan i mitten av oktober. Senare väntar bland annat Grekland och England

– Det bästa vore om man kunde komma direkt till scenen och sedan direkt hem efteråt. Allt runt omkring, resor och hotell, är jobbigt men stunden på scenen uppväger allt. Det sker en magisk förvandling tillsammans med de övriga i bandet och publiken, säger Apollo som har uppträtt tre gånger tidigare i Japan med olika band och så sent som 2008 reste jorden runt med Firewind.

Du är 40 år och har sjungit till tung rockmusik i ett kvartssekel. Blir inte rösten sliten och sjunker i tonregistret?

– Jag har hört att det kan hända, men inte märkt något hos mig själv. Jag hoppas att rösten håller, annars får jag väl andas in helium för att nå upp till de högsta tonerna.

Intervjun är slut, vi reser oss för att gå och i samma stund ringer Apollos mobil, med en signal bestående av tunga gitarriff.

Det är väl ett 70-talsband, antar jag?

– Nej, det är en rätt ny låt med AC/DC. Men den har 70-talskänsla.