Tisdag förmiddag. Benkt Högstedt, Sigge Ohlsson, och Lennart Andreasson har precis blåsts in på Fribergs konditori mitt i Halmstad. Med varsin kopp kaffe i hand blickar de med oro ut över Norre katts park, där vinden river och sliter i lindar och bokar.

– Det första Sigge sa i dag var ”vad tror du om vädret på lördag?”, säger Lennart, ordförande i FFFF (Föreningen För Fyrverkerimusikens Främjande) tillika gästlärare på Halmstad Högskola.

Oron för väderleken är välgrundad. Blåser det för mycket blir det problem för lördagskvällens konsert – fyrverkerierna får inte fyras av, och notställ utgör dessvärre utmärkta vindfång.

– Men nu när jag inte är engagerad i styrelsen längre får jag inte ont i magen av att tänka på det, säger Sigge, kulturchef i Halmstad.

Benkt, den ende i trion som själv kommer att spela på lördag, behöver inte oroa sig för sin personliga säkerhet. Bastuban kommer att hålla honom fast förankrad på marken.

– Men hittills har vi aldrig tvingats ställa in fyrverkerimusiken, konstaterar den pensionerade läkaren glatt – utan att ta i trä.

De tre var alla engagerade vid premiären 1980. Inspirerade av den internationella blåsmusikfestival som ägde rum i Halmstad 1978, då fyrverkerimusiken uppfördes i‑just Norre katts park, började Sigge och Benkt dra i‑trådarna för att ge hallänningarna en ny chans att se och höra Händels spektakulära verk. De fick dåvarande Halmstadbon och blivande Pettson-tecknaren Sven Nordqvist att för en billig penning rita affischen, vilken kom att tryckas på en offsetpress som stod hemma hos Lennart Andreasson.

Trots en inte alltför skräckinjagande budget på 400 kronor – från Hallands Bildningsförbund – lyckades man arrangera en konsert som drog 200 musiker och 3 000 åhörare till Norre katts park. 31 år senare lockar samma konsert fortfarande tusentals åskådare.

– Vi trodde nog inte då att det fortfarande skulle hålla på mer än 30 år senare. Men vi såg en stor potential, därför drog vi i gång, säger Sigge Ohlsson.

Fyrverkerimusiken växte snabbt. 1982 bjöds även körer in för att medverka. Fyra år senare kom smått otroliga 6 000 personer till parken för att se 500 sångare och musiker framföra fyrverkerimusiken. 1988 bytte man namn till Fyrverkerifestivalen och utökade antalet dagar till tre. Samma år började man även uppföra Händels Vattenmusik på en stor flotte på Nissan, en flotte som kom att orsaka bekymmer 1991. Benkt Högstedt berättar:

– På morgonen samma dag som Vattenmusiken skulle spelas fick jag ett telefonsamtal. Under natten hade några sabotörer kapat förtöjningarna vid Kapsylparken – flotten flöt nedströms och var nu i höjd med Najaden.

Sigge skrattar och skakar på huvudet.

– Den var på väg ut i Kattegatt, men vi lyckades komma ikapp och bogsera tillbaka den.

Framgångarna till trots dröjde det ända till 1994 innan Halmstads kulturförvaltning började ge ekonomiskt bidrag till festivalen.

– Vi brukar vara sena, men när vi väl går in i något... skojar Sigge, som klev av FFFF:s styrelse när han blev kulturchef 1999.

Numera är både körerna och Vattenmusiken ett minne blott. Samtidigt bidrar Svenska kyrkan nuförtiden till festivalen med ett orgelfyrverkeri i S:t Nikolai (i går, torsdag) samt öppnar upp Immanuelskyrkan för en konsert på fredagen.

Lennart Andreasson har som relativt ny ordförande i styrelsen tagit över en tradition som fungerar utmärkt.

– Men det skulle vara kul att satsa på körerna igen, avslutar han.