50 personer hade tagit sig till Engelens källarbar Kolingen i Gamla stan denna regniga måndag.

– Vi kunde ha lockat fler, men valde att inte dra hit släkt och vänner, för den taktiken håller ändå inte i längden om man vill leva på sin musik, förklarade David, som bor i Varberg och jobbar på Nolltrefem i Halmstad.

Är det svårt att nå ut i Stockholm?

– Tja, jag borde väl hålla mig här egentligen, om jag ska få kontinuitet, eftersom branschen för min genre finns här. Men jag vet att jag aldrig kommer att lämna Västkusten.

Är du nöjd med kvällen?

– Ja, det blir alltid mer äkta och mer puls när man spelar live, och releasekonserterna är bara en liten del i lanseringen. Inspelningen var ett grupparbete som ökade den känslomässiga relationen till låtarna, så för mig och bandet är det lika mycket ett sätt att fira skivan och sätta punkt inför nästa fas.

David Miles inledde med titelmelodin “Tiden är ett jetplan” och fortsatte med “singeln “Frihetens klockor ringer”. Enda gången sången inte övertygade var i det lugna partiet till bara pianokomp i “Sara och Jack”, men det var snart glömt när den glada “Västkustromantik” fick publiken att sjunga med i en ösig la-la-la-refräng.

Efter balladen “Himlen byter färg” som första extranummer avslutades konserten med två låtar från förra skivan: “Ur balans” och “Det är bara så det är”. Undertecknad tyckte att det lät lika bredbent och visrockigt som det såg ut – med skägg, rutiga skjortor och sotarmössor.