Han inledde med "Mitt liv", Lars Nordlanders självironiska text till Frank Sinatras gamla hit "That's life", följd av Ron Sexsmiths "God is everywhere", det enda engelskspråkiga inslaget i första avdelningen.

Han verkade trivas i vårt sällskap och som tur är slipper vi numera hans stöddiga mellansnack. Kanterna har liksom slipats av med åren. Nu var det mer om ångest, tillit, förtroende och tröst som också präglade låtvalet. Jag fick en känsla av att Tommy Körberg gärna agerar folkbildare och gärna för mig.