Ge kärlek medan tid ännu är
The living years (Mike & The Mechanics 1988)
Relaterat
Artikelbilder
Jag tillhör inte dem som i första hand lyssnar på texten. Så händer det någon gång att den går rakt in i hjärtat. ”The living years” med Mike & The Mechanics hade just en sådan effekt på mig. Arrangemanget är inget under av sensualitet precis, men proffsigt och lite insmickrande.
Texten handlar om far och son, men kan lika gärna vara vilket förälder-barnförhållande som helst. Båda har fastnat i stel konversation, försvarsposition, gräl utan öppningar, och båda parter drar sig undan.
”Jag var inte där morgonen min pappa dog. Jag fick inte sagt det jag ville få sagt” fångar budskapet. Träffad rakt i hjärterötterna började tårarna strömma nerför ansiktet. Jag satte låten på repetition och grät hejdlöst för mig själv. Här fanns uppenbarligen vissa paralleller till mitt eget liv.
Min pappa var av en generation som ransonerade beröm och kärleksbetygelser till speciella tillfällen. Risken var väl annars att man kunde tro att man var någon. Försök till intima samtal föll oftast på skam.
När pappa dog tolv år efter låtens utgivning hade vi närmat oss varandra. De kramar jag tvingade på honom blev mjukare med tiden och jag delade med mig mer av personliga tankar.
Överraska gärna någon närstående med lite beröm helgen, boxa till pappa eller sonen på axeln eller hur du nu föredrar att göra det. En dag är det faktiskt för sent och ”It’s the bitterness that lasts”.
