Traumatiskt möte med Kim
Alla letar vi vårt ungdoms soundtrack. Den där låten som blir DIN, och som exakt beskriver ditt inre, hormonstormande kaos. Hur ironiskt då när du upptäcker att din viktigaste tonårslåt sjungs av ett rödnäst danskt halvfyllo.
Relaterat
Fakta
Låten
Gasolin’: Det bedste til mig og mine venner
Mitt första möte med Kim Larsen var traumatiskt. Säkert 500 gånger hade jag på ett slitet kassettband hört honom sjunga om krogslagsmål och gemenskap, om Billy som gick på speed och om att få pippa i utkylda bilar, men när jag till slut köpte skivan – den fantastiska ”Gör det noget” – pös rebellandan ur mig som en moppepunka.
Karln var obegripligt ful. Hur fan kunde den här medelålders gubben, som jag föreställt mig som en ung- och- snyggfarlig tonårsrevoltör, veta något om känslolivet hos en 15-årig Buabo?
I dag inser jag att även Kim Larsen kan ha varit ung. Hur skulle han annars, i en enda mening, kunnat fånga essensen i vad det innebär att växa upp: där står du i solnedgången och sparkar boll mot fasaden, och innan du vet ordet av ryker oskulden. Så bartendern, ge mig det bästa till mig och mina vänner, och skål på dig gamle Kim!




























