Lisa har nyss flyttat till egen lägenhet, skönt att slippa föräldrarnas gnäll och jämförelser med mer lyckade ungdomar. Någons tjocke son som har blivit dykinstruktör i Thailand. Hon har i alla fall lyckats få jobb i en bokhandel.

Men hon hade inte räknat med att bli så ensam. Hon vill vara tillsammans med någon på kvällarna. Hon vill ha någon att berätta vardagliga anekdoter för. På så sätt skulle kanske händelserna bli verkligare.

Lisa har helt rimliga förväntningar på livet och det är en fruktansvärd men mycket välskriven väg till katastrofen man får följa.

Hon författar ett utkast till en kontaktannons, mångordigt, hon vill ju vara ärlig. Kortar ner den så att den blir mer hemlighetsfull och inte andas giftermål ”det hade ju också varit fånigt att tänka på sådant redan sådär i början”.

I novellen kompletteras Lisas berättelse av en arbetskamrats kommentarer, på ett intressant sätt riktas belysningen från en annan vinkel.

Lisa ser goda tecken, välvilliga vinkar från ödet som inte får nonchaleras. Läsaren i sin tur får en klump i magen och man får lust att ropa och vifta: Varningsflagg, Warning flag, Warnzeichen. 

Hon har valt kläder med stor omsorg när hon nyduschad och renskrubbad ger sig iväg till baren med det olycksbådande namnet XXL, i området runt Frankfurts centralstation. Där ska hon träffa Sören.

Just hennes lite för korta t-shirt med jordgubbs­tryck kommer snart att stå i hjärtskärande kontrast till novellens solkiga klimax.

Samlingens sista novell heter ”Överlämning”. Lizzy fasar ut sig ur sitt liv; ersätter sig med den perfekta avlösaren. Som en organisk process lämnar hon långsamt översättararbetet (Carina var rentav bättre på spanska), radhuset och mannen.

Hon har liksom aldrig vant sig vid något av det.

”...den inre frid som jag så desperat letade efter ville inte infinna sig, tvärtom, allt har bara blivit värre.”

Hon blir rastlös av trötthet bara hon kommer innanför dörrarna.

Novellen är skriven i 31 förtätade stycken.

”14. Jag ska räcka fram mitt liv till henne som om det är en kappa som jag inte använder längre men som passar henne perfekt, en sådan gåva kan hon ju bara inte tacka nej till.”

Överlämningen går som smort och alla verkar nöjda. Endast en oväntad oro dyker upp. Den bortsprungna katten. Hon saknar sin katt.

Gott folk, dags att sätta sig runt runda borden och diskutera: Vad symboliserar katten?

I andra noveller fascineras jag av hur människors liv kan stå på högkant och vackla ytterst betänkligt utan att de inblandade vet om det. Man vandrar så vardagligt och ringer på hos den man älskar. Man blir kärleksfullt mottagen men en kort stund dessförinnan var man avfärdad och ute.

Alla tankar och inre dialoger, all diskrepans mellan det sagda och det outsagda.

All förväntan på kärlek. All frihet. All rikedom.