Allra längst inne i museet står en märklig stol, vars rygg pryds av en snigel. Tycker jag.

– Nej, det är två öron och ett finger, säger åttaårige Simon Cederfjord från Gullbrandstorp.

– Nej, det är en fjäril, säger någon annan.

Och det är väl så det ska vara: i Drömlandet får man tyda saker lite som man vill. Och skapa egna verk och sanningar.

Det gjorde i alla fall barnen som hade kommit till lördagens invigning av den surrealistiska barnverkstaden.

Drömlandet är en sal där möblerna är förvrängda och utformade som pusselbitar, och en stolsrygg kan vara ett stort öga. Barnen sitter runt borden, äter ostkrokar och kan bland annat sätta mustascher på ballonger, speglar och sig själva.

Mustascherna påminner om Salvador Dalís och en samling svarta hattar för tankarna till René Magritte.

– Jo, de konstnärerna har inspirerat oss, liksom Halmstadgruppen – det här är ju deras museum – och så har vi egna idéer, säger konstnären Roland Beijer som har formgivit Drömlandet tillsammans med Elisabeth Blomberg.

Duon bor i Malmö och fick i uppdrag att skapa en surrealistisk verkstad i januari.

– Det fanns ett klart tema men vi har fått fria händer och det har varit sjukt kul. Vi har varit ganska utflippade, säger Elisabeth.

Hon och Roland har gjort ritningar i Malmö medan de praktiska snickerierna har utförts vid Haldahuset i Halmstad (en kommunal verksamhet för arbetsträning).

– Det har fungerat fint. Det är kul att komma hit och se hur allting har blivit, säger Roland.

Drömlandet passar bra i Mjellbys konstnärliga profil: besökarna passerar först en sal med Halmstadgruppens fantasirika målningar eller de märkliga fotografierna av Sandy Skoglund (som har ställts ut på museet hela sommaren) och hamnar sedan i barnens bildvärld.

– Vi tar hit skolklasser i höst och har verkstan öppen på söndagarna, säger Caroline Mårtensson, konstpedagog vid Mjellby.

Kopplingen mellan Drömlandet och surrealisterna i Halmstadgruppen understryks av sex dockor i en vagn. Vid en närmare betraktelse föreställer de var och en av konstnärerna, modellerade efter en klassisk gruppbild.

Caroline håller upp en docka med svart basker, blå skjorta och gul slips.

– Det är Erik Olson. Vi kommer att ha med dockorna när vi går runt och visar konstnärernas tavlor, säger Caroline.