Konstmuseet – som de flesta av oss fortfarande kallar för länsmuseet – har fått en rejäl ansiktslyftning. På entréplanet ligger ett kafé med en bedårande utsikt över Nissan, och där serveras den första kaffekoppen vid morgondagens vernissage.

– Såväl vi som publiken har saknat ett kafé och för ett år sedan bestämde vi oss för att göra slag i saken, säger musei-chefen Sven Lundström.

Museet kontaktade konstnären och formgivaren Samir Alj Fält, som tidigare har haft flera museer som uppdragsgivare. Nu har han även formgivit konstmuseets kafé, en ljus lokal med flera fönster.

– En del av möblerna har tidigare stått på Halmkärven, restaurangen på Klammerdammsgatan som stängdes 1996, säger informatören Maria Bonde.

– Vi provar oss fram med kaféet och hoppas kunna öppna en uteservering nästa år, säger Sven Lundström.

I sommar kan museibesökarna behöva en liten oas, för i morgon invigs även två fullmatade utställningar – med bilder av Christer Strömholm respektive Ockie Nidsjö.

Den förstnämndes fotografier visas i grannrummet till kaféet, under titeln ”On verra bien”. Här finns flera kafébilder från 1950- och 60-talets Paris, bland annat de klassiska porträtten av transvestiter kring Place Blanche.

Christer Strömholm (1918-2002) är en av Sveriges mest omtalade fotografer och konstmuseet har lyckats samla ihop flera av hans mest kända verk. Väggarna pryds bland annat av bilder på barn, konstnärsporträtt och ett hundkadaver.

– Christer Strömholm ryggade aldrig för något motiv och hade tålamodet att vänta in bilderna, säger museiintendent Bo Ericson.

Han är speciellt fascinerad av ett fotografi från 1962, föreställande en ungt par på en bar vid Montparnasse.

–  Kvinnan är cirka 20 år på bilden och torde vara i 70-årsåldern i dag. Jag vill veta vad som har hänt med henne i livet och har faktiskt bett Christer Strömholms son Joakim att efterlysa henne, när han är i Paris.

Tanken är att rummet bredvid kaféet även i fortsättningen ska visa bilder av kända fotografer, bland annat halländska.

– Vi har kontakt med Lennart Olsons och Sven Gillsäters familjer, säger Bo Ericson.

Sommarens andra utställning tillägnas den laholmsfödde Ockie Nidsjö (1954-2003) som även var poet och föreståndare för Fria målarskolan i Halmstad.

Det är Ockieklubben, föreningen för Ockie Nidsjös vänner och ovänner, som har samlat ihop bilder från den halländske konstnärens produktion. Här finns bland annat ett helt rum med stora porträtt av kraftkarlar, målade på 1980-talet.

– Ockie bodde en period i Ångermanland där han mötte bönder som påminde honom om människor från Laholm. Det kanske blir too much att hänga gubbarna så tätt som vi har gjort – men vi tar den risken, säger Ulf Hansson i Ockieklubben (som även är illustratör i tidningen du just nu läser).

I ett annat rum visas Ockie Nidsjös senare verk, där han på en och samma tavla kunde blanda fritt måleri – ”i sin primitivaste form” enligt Ulf Hansson – med bilder som var snudd på fotorealistiska.

Konstnären Mikael Ericsson var granne med Ockie Nidsjös ateljé på Söder och kan berätta om konstnärens extrema noggrannhet med detaljerna.

– Han gnetade och gnetade för att måla av exakt, för att någon dag senare tvätta bort hela motivet och säga ”ansiktet ska vara en centimeter större”.

Bilderna till utställningen har lånats in, bland annat den gigantiska ”Odalmannens vardag” som annars hänger på Laholms teater.

– Det är subjektiv skildring av Laholms historia som innehåller mycket gödsel. Ockie har stuckit ner en dynggrep och grävt fram olika fragment, säger Ulf Hansson.

Fotnot. I morgon söndags invigs utställningen med Ockie Nidsjö av Jarl Ingvarsson och ”On verra bien” av Joakim Strömholm.