Strax bortom Hallandsgården uppe på Galgberget, intill den smala grusväg och trappa som leder upp till det populära utsiktstornet, ligger en liten bokskog. En molnfri dag filtreras solljuset vackert genom det grönskande lövverket. Undervegetationen är obefintlig. En utmärkt plats för att befolkas av tecknade djur, anser konstnären Magnus Sjöbleke som upptäckte bokskogen i samband med ett konstprojekt på Hallandsgården i fjol.

Idén fick han i julas.

– Jag hade gjort ett julkort där jag hade monterat en tecknad kanin i photoshop. En kompis hörde av sig, ”vilken fin kanin, kan du inte spara den till påsk?” – han trodde det var en skulptur som stod utanför huset, berättar Magnus som tillsammans med konstnärskollegan Hanna Hallén sonderar terrängen bland bokarna på Galgberget.

– Jag är väldigt fascinerad av skogen. Jag har jobbat mycket med konflikten mellan natur och kultur, om hur människan en gång började samlas i städer för att skydda sig mot naturen. Vi vill visa att vi ändå har den här mitt ibland oss, fortsätter han.

Hanna, grafisk formgivare som har arbetat med bildkurser för ungdomar på Nolltrefem-huset i Halmstad, är en av fem konstnärer som Magnus Sjöbleke tog kontakt med inför projektet. De andra är Roger Hansson, Stockholm (uppvuxen i Halmstad), Yo-Naa Olofsson, Halmstad, Susanne Westerberg, Varberg, samt Gertrud Alfredsson, Ängelholm.

Magnus har satt upp två regler för utställningen: bilderna ska vara platta och de enda tillåtna färgerna är svart, vitt och grått.

– Dels vill jag ha en sammanhållen utställning, dels kommer det svartvita att kontrastera fint mot naturen. Den kan man inte tävla med, säger han.

– Reglerna är jättebra, säger Hanna. Så det inte bara blir ”nu gör vi skulpturer och sätter ut i skogen”. Vi har ju ändå olika tekniker och skilda uttryck.

– Sedan är själva mötet mellan konstnärer från olika platser viktigt för oss. Det här är ett sätt att knyta kontakter, säger Magnus.

Hanna nickar. Under arbetets gång har några av dem träffats i Hallandsgårdens utställningslokal och jobbat sida vid sida. En ovanlighet i ett ensamyrke.

– Det är roligt att stå och måla bredvid andra konstnärer. Plötsligt kanske Yo-Naa pillar dit något på ett av mina arbeten, säger hon.

Magnus och Hanna placerar ut några av figurerna på prov. En hamster med änglavingar signerad Hanna, en näbbmus Magnus har målat (utan någon annan förlaga än själva namnet), en kalkon. Det ser minst sagt festligt ut. Om bokskogen normalt för en anonym tillvaro här på Galgberget blir det annorlunda nu.

– Man kommer att se platsen på ett nytt sätt, säger Hanna.

Figurerna är målade på masonitskivor. Sedan skruvas och limmas dessa på tillspetsade träbitar som körs ner i jorden. Ett lager båtlack ska hålla vätan borta, men konstnärerna räknar med att verken kommer att bli rejält väderbitna under de veckor utställningen pågår.

– Konsten här är förgänglig, det finns en viss poäng i att den inte håller. Det ska bli spännande att se allt brytas ned, säger Magnus.

– Vill man se den i ursprungligt skick ska man komma hit på lördag, uppmanar Hanna.

Då, på lördag alltså, kommer hamstern, näbbmusen och kalkonen att få sällskap av ett 50-tal andra djur. Magnus flinar lite.

– Folk som passerar kommer nog att haja till.

c Det är roligt att stå och måla bredvid andra konstnärer.

hanna hallén, konstnär