En påfågel struttar omkring utanför slottet och ger ifrån sig jamande läten. I övrigt är det lugnt och fridfullt i den sommargröna trädgården. Den pastorala scenen utgör en kontrast mot stämningen inomhus. Dagens inspelningar av långfilmen ”Fröken Julie” ska precis sätta i gång. På nedervåningen trängs tekniker, inspelningsledare, sminköser, rekvisitörer och kostymklädda skådespelare.

Producenten Mattias Dimfelt från Halmstad småäter av kakorna på förfriskningsbordet i hallen.

– Det har varit långa arbetspass. De första veckorna jobbade vi 14 timmar om dagen. När vi skulle spela in festscenerna höll vi på ända till klockan fem på morgonen flera kvällar i sträck. Men vi har följt tidsplanen och hållit oss inom budgeten så det känns bra, säger han.

Om allt går enligt planerna har ”Fröken Julie” premiär på Göteborgs filmfestival i januari 2012, samma år som August Strindbergs 100-årsminne firas. Filmen bygger på nationalikonens klassiska sorgespel och regisseras av Mikael Berg från Dramaten.

– Mattias och jag samarbetade förra sommaren med novellfilmen ”Amalia” som spelades in i Tylösand. Vi har tolkat ”Fröken Julie” på ett nytt sätt och förflyttat handlingen till slutet av 1920-talet. Originalpjäsen har bara tre skådespelare men vi ville göra en större film och har skrivit till nya karaktärer. Jag har inspirerats en del av brittiska tv-serier som ”Downton Abbey” och ”En förlorad värld”, berättar Mikael Berg.

Kostymdramer har varit hett den senaste tiden, populära ”Downton Abbey” utspelas på ett engelskt slott bland tjänstefolk och herrskapsfröknar.

– Jag tror att människor längtar efter eskapismen, att få drömma sig bort, säger Mikael Berg.

I det stora filmteamet ingår ett tiotal ungdomar som studerar på, eller precis har gått ut, Sturegymnasiets tv- och filmprogram. I hallen stöter jag på en av dem, Johanna Andersson som är statistansvarig och produktionskoordinator.

– Det är helt sjukt bra att vi har fått möjlighet att vara här. Att arbeta med film på riktigt är bättre än jag trodde även om det är stressigt, säger hon.

I köket luktar det högstadiedisco, det är rökmaskinen som puffar för att ge rätt softat ljus åt filmen. Scenen som strax ska spelas in är tjänstefolkets midsommarmiddag. Jag imponeras av att skådespelarna lyckas koncentrera sig med alla människor och teknisk utrustning omkring sig.

Inspelningsledaren Joachim Nakagawa ropar ut instruktioner i walkie-talkien: ”Det ska vara tyst i hela huset! Om någon måste gå någonstans så smyg!”

Jag sneglar mot handväskan och hoppas att jag kommit ihåg att stänga av mobilsignalen.

Skådespelerskan Nathalie Söderqvist spelar den lynniga fröken Julie.

– Det är helt fantastiskt att äntligen få göra den här rollen. Julie är en väldigt komplex karaktär. Hon vill inte vara en traditionell kvinna som gör vad mannen säger. Jag tycker att det är intressant att se vad som driver henne till undergången, säger Nathalie.

Hon blir avbruten av frisören Lovisa Ödmark som ska fixa hennes hår. Det är bråttom! Frisyren tar två och en halv timme att göra – 70 minuter av den långa tiden måste Nathalie sitta under en torkhuv för att vågorna ska hålla ordentligt.

Till vardags arbetar Lovisa Ödmark på en frisörsalong i Halmstad.

– 20-talsfrisyrerna i filmen är romantiska och eleganta, det är mycket valkar och vågor. Det är inte ofta man får chansen att göra den här typen av uppsättningar så det är verkligen jätteroligt, säger hon.

Görel Crona spelar en av de nyskrivna rollerna som husfrun Johanna som basar över de anställda. Hon har på sig vit klänning och håret är uppsatt i en tjock knut i nacken.

– Nuförtiden är det ovanligt att folk lägger ner så här mycket krut på det filmiska, att det ska bli fina bilder. Det är underbart! Inspelningen har varit väldigt rolig och kreativ och jag har blivit helt förälskad i den här delen av landet, säger hon glatt innan hon skyndar vidare för ännu en tagning.