Ungdomlig skildring av Varberg
Sju mil söder om Göteborg. Så lyder en avdelningsrubrik i Martin Svenssons nya roman ”När inget annat hjälper”. Det vet man ju, vilken stad som ligger där. Svensson är inte skonsam mot sin gamla hemstad.
Faktum är att han gör lite för Varberg vad Carl Johan Vallgren gjort för Falkenberg. Han avslöjar dess småstadsmässiga inskränkthet och Jantementalitet. Dessutom passar han på att vara lite elak. Infödingarna i den där staden sju mil söder om Göteborg kan inte ens uttala namnet på sin egen stad. De säger ”Vabej”.
Den som mest får känna på Jantelagen är en 16-årig gitarrist vid namn Leo. Han råkar säga i skolan att han vill bli gitarrhjälte, och klär sig minst sagt excentriskt, vilket räcker för att han ska få problem i kön till Hamnkiosken.
Till allt annat har Svensson också fin blick för Varbergs sociala geografi, och han beskriver till och med livet på Håsten, vilket torde vara första gången i litteraturhistorien.
Den som vill kan nog också identifiera en och annan namngiven person i romanens persongalleri. Sammantaget kan alla de detaljerade Varbergsbilderna få läsaren att önska en roman som är lite mera omfattande, och som enbart utspelar sig i Varberg. Staden är underskattad som potentiell romanmiljö.
Svenssons båda tidigare romaner har handlat om unga män i popsvängen och om hedersproblematik: om kärlek och kulturkonflikter mellan Mellanöstern och Sverige. Den nya boken följer samma mönster, fastän den genrerubriceras som ungdomsroman och ges ut på klassiska ungdomsförlaget B Wahlströms.
I Varberg bor nämligen också Dilek med sin kurdiska familj, som driver Mixens videouthyrning. Dilek slits mellan sin frihetsvilja och lojaliteten mot familjen. Pappan har blivit sjuk efter att Dileks storasyster gjort revolt och förälskat sig i en kille som familjen inte valt åt henne. För att något rädda hedern gifter sig Dilek lydigt med en kille från hemlandet Turkiet, en kille som i sin tur är förälskad i en helt annan tjej.
Martin Svensson är bra på att skildra hur komplicerad problematiken kring hederskulturen är. Det finns inga enkla lösningar och inga entydiga bovroller. Alla är bara olyckliga offer för tänkesätt och livsstilar som inte kan samexistera.
Leo tar sina drömmar om framgång med sig och flyttar till Stockholm, men lyckas bara få jobb som bartrubadur på fyllehak. Dilek bor redan med sin man i Stockholm, och båda lever dubbelliv. Där skulle en verkligt intressant roman kunna ta sin början. Men där slutar Martin Svensson sin, något rumphugget och snopet.
































