Cayenne är ingen vanlig katt, om det nu finns några katter som är normala. När han var liten rusade han runt och tuggade på sladdar så att katthåren virvlade, även när de var insmorda med senap.

- Till slut smetade jag in sladdarna med tabasco. Då lugnade han ned sig och det hjälpte i alla fall lite grann, säger Annika och skrattar.

Kåserisamlingen ”Cayenne – kryddpojken med bett” – ett urval av Mellbystrandsförfattaren Annika Bengtssons krönikor i bland annat Hallandsposten – kommer ut i dag, lagom till kattens tioårsdag. När HP möter författaren i det blå huset några stenkast från havet ligger Cayenne blickstilla i en säng i sovrummet. Men skenet bedrar.

-  Han kan vara lite lömsk. Visst har han lugnat ned sig en del sedan han var mindre, men för ett tag sedan hoppade han upp och bet mig i ansiktet. Någonstans där går gränsen. Han gillar även att bita mig i hjässan samtidigt som han spinner, men det är när han är på gott humör.

-  Varje dag gör han något som gör mig glad, till exempel när jag ser att han har börjat hoppa efter fjärilar igen, precis som han gjorde när han var liten, fortsätter Annika.

Idén till boken om Cayenne fick hon för två år sedan när hon startade Grim förlag. Innan dess tyckte hon inte att det var lönt att försöka. De stora förlagen skulle ändå inte vara intresserade, trots att folk som hade läst krönikorna gärna ville ha en bok.

- Jag fick så mycket respons från läsarna att jag bestämde mig för att göra det. Boken vänder sig till andra kattägare som kommer att bli glada när de läser den och känna igen sig i många av de gemensamma dragen hos sina katter.

Det är ett tidskrävande arbete att gå igenom och välja bland hundratals kåserier. I våras tog hon, bland annat därför, tjänstledigt från jobbet som nattredigerare på Hallandsposten i Halmstad.

Mot slutet av våren, när boken nästan var färdigställd, blev Cayenne plötsligt sjuk. Han lade sig under vedboden och låg stilla i 17 timmar. Till slut fick hon dra fram honom. Han kräktes och vägrade både mat och dryck. Annika började frukta det värsta.

-  Det var jobbigt och jag visste inte alls hur det skulle gå. Sedan vet jag inte riktigt hur jag hade hanterat det i boken. Jag hade nog fått vänta med utgivningen några år och skrivit några minnesrader, säger hon.

Efter ett besök hos veterinären repade han sig till slut. I dag är han helt återställd.

-  Nu hoppas jag att han slipper fler sjukdomar. Det skulle bli tomt utan Cayenne.

Kåserisamlingen är en skarp kontrast mot Annika Bengtsson tidigare böcker. De har alla varit romaner, och ingen av dem har varit speciellt lättsmält.

-  Jag kan inte skriva romaner som är lättsamma. När jag börjar skriva något med feelgood-betoning slutar det alltid med att det ändå blir seriöst och allvarligt.

Då är det tur att boken om katten är en kåserisamling?

-  Ja, hade jag försökt skriva en roman om Cayenne hade han nog dött på slutet, säger Annika och skrattar.