Författaren Åsa Moberg har tagit bilen norröver längs E 6:an för ett författarbesök på biblioteket i Söndrum. Hon bor sedan några år i Lerberget nära Höganäs.

Kärleken förde henne dit och det var vännen Stoika Hristova, då bosatt i Lerberget, som satte händelserna i rullning. Hon sände Åsa till grannen Bror Boije i ett ärende. ”Starka känslor uppstod omedelbart”, skriver Åsa Moberg som gifte sig med Bror 2004.

Stoika Hristova, präst och författare, är en av de åtta kvinnor Åsa Moberg har intervjuat i ”Väninnorna och jag”, som förutom intervjuavsnitten innehåller författarens tankar och reflektioner kring vänskap.

– Det finns få skildringar av goda väninnerelationer i populärkulturen. Jag vill visa på något annat än kvinnor som förgör varandra i kampen om män eller arbete, berättar Åsa Moberg strax före framträdandet i biblioteksfilialen på tisdagskvällen.

Väninnorna är självklart centrala för henne – men det har inte alltid varit så. Först när hon blev änka 1988, 41 år gammal, fick de en avgörande roll.

– Det var helt uppenbart att jag hade väninnor, trots att jag inte trodde det.

En av dem som stöttade i sorgen var Birgitta Stenberg, som medverkar i boken. En annan var Märta Tikkanen, och Åsa Moberg berättar varmt om de tre författarnas relation.

– Vi har så kul, inte minst när vi framträder eller reser tillsammans.

Trion var nyligen med i SVT:s ”Go’kväll”, ett av flera positiva efterspel till väninneprojektet.

– Nu får vännerna och jag möjlighet att träffas genom boken. Birgitta var med när jag presenterade den på ABF i Stockholm och i helgen ska Gunilla Boëthius och jag framträda tillsammans i en bokhandel i Stockholm.

Hur har du lärt känna dina vänner?

– Förutom ungdomsvännerna har jag arbetat med de flesta. Det betyder att mina vänner är medelklass i skrivarsvängen.

Finns det något som förenar dem?

– De är extremt nyfikna, de läser mycket, de är kulturintresserade och socialt engagerade. Vi har alltid mycket att prata om.

Publiken i Söndrum domineras av kvinnor. En enda man skymtar på bakersta stolsraden. Åsa Moberg inleder med att tala om en annan av sina böcker, ”Kärleken i Julia Anderssons liv”. Den skrevs 1973-74 men förblev opublicerad fram till i år. Indirekt ledde utgivningen till att Åsa påbörjade boken om vänskap.

– Jag hade tänkt arbeta om ”Julia Andersson” men förlaget ville bara korta den. I stället bad de mig skriva om väninnerelationen.

När Åsa Moberg avrundar blir det tid för frågor. Åhörarna är engagerade och någon funderar över det Åsa sagt om att poeten Karl Vennberg, kulturchef på Aftonbladet, var hennes bästa väninna på 1970-talet. Är det någon skillnad på att vara vän eller väninna? Åsa har bilden klar för sig:

– Väninnerelationen är förtrolig, väninnor berättar allt för varandra och kan ringa varandra när som helst. Väninnan vill mig bara gott.