Många läsare känner säkert igen Moas namn. Hon har i många år skrivit krönikor och recensioner i HP och vikarierat på kulturredaktionen, allra senast i sommar.

Nu kan 30-åriga Moa även kalla sig författare: Den 19 september ligger hennes ungdomsroman ”Söta pojkar är bara på låtsas” på bokhandelsdiskarna.

– Den riktar sig till dem som är 14 år och uppåt, säger Moa – som själv var i 16-årsåldern under den tid som romanen utspelas.

Hon gick då i första årskursen på teaterlinjen vid Sturegymnasiet, hade börjat skriva krönikor i HP och förde dagbok.

– Min roman bygger delvis på händelser och känslor från dagboken 1997–1998.

Det fanns väl en del att skriva om under de åren?

– Ja, det är en intressant tid när man lever i ett gränsland – man är på väg att bli vuxen men är samtidigt barnslig. Det är en känslomässig berg-och-dalbana.

Hade du våldsamma humörsvängningar?

– Ja, extremt, säger Moa med ett skratt.

– Jag kunde skrika och slå sönder saker. På den tiden förstod jag inte varför jag blev så ledsen.

En komplex faktor i tonåren är förstås det nyväckta intresset för det motsatta könet, och Ella i romanen är besatt av ”söta poppojkar” som ofta är några år äldre.

– Hon vill kunna ha sex för att det är roligt – utan att nödvändigtvis vara kär. Men det är svårt för en tjej, man får lätt rykte om sig att vara slampig eller ytlig.

– Jag var själv med om att en kille sa att ”du är inte en sådan som man vill ha som flickvän”.

Jag minns att du skrev utlämnande om ditt kärleksliv i HP-krönikor för många år sedan, vilket väckte debatt på redaktionen. Alla var inte glada.

– Nej, några som har läst mitt bokmanus blev chockade över vissa inslag, och det ska bli intressant att se hur framtida läsare reagerar.

Ella upplever flera jobbiga saker i sina förhållanden med killar, ”ibland på gränsen till övergrepp”.

– Hon är en tuff tjej men kanske inte så tuff som hon tror. Det är många stora visioner som krockar med verkligheten, säger Moa som själv drömde om att bli skådis på Dramaten och få ihop det med Jonas Malmsjö, när hon var i 16-årsåldern.

Hur mycket av ditt eget liv är med i romanen?

– Den är fiktiv och jag har lagt till och dragit ifrån – men några personer från den tiden kommer nog att känna igen sig.

Moa, som sedan några år bor i Stockholm, har alltid drömt om att bli författare och blev ännu mera övertygad vid teaterlinjen på Sturegymnasiet.

– Det var roligt men jag passade inte som skådespelare. När jag skrev kunde jag vara öppen och ärlig, men på scenen ville jag vara söt. Jag hade svårt för att spela fula roller eller agera pojke – vilket vi ofta fick göra eftersom det nästan bara var tjejer i klassen.

Moa har varit frilansjournalist sedan hon gick ut gymnasiet, och att skriva romanen är det roligaste hon har gjort. Någonsin.

– Men det har tagit lång tid. Jag är ett kontrollfreak som ständigt vill korrigera texten.

”Söta pojkar är bara på låtsas” var färdigskriven förra sommaren och antogs av Rabén & Sjögren, men därefter har Moa ändrat i texten och skrivit om – i samarbete med en redaktör vid förlaget.

– Det var en otrolig lyx att någon annan ville jobba med min bok, säger Moa som redan har skrivit en ny roman.

– Den blev antagen för några veckor sedan och riktar sig till lite yngre läsare. Jag vill inte säga så mycket ännu men historien utspelas i Rydöbruk, där det händer något otäckt.

Det har gått 14 år sedan du började på teaterlinjen och drömde om att bli skådespelare. Vilket är ditt mål i dag? Författare på heltid?

– Ja, till stor del men jag växlar gärna med journalistik och har haft stor nytta av den bakgrunden. Jag har lärt mig att man måste pres­tera även om man inte känner för det, just för ögonblicket. Det går inte att sitta och vänta på inspiration, säger Moa Eriksson Sandberg.