– För sju år sedan var Sunny Standup några komiker som åkte runt och spelade för ölpengar, för att festa och semestra. Nu har det blivit en industri, med tio komiker per kväll, säger komikerveteranen Thomas Järvheden, 37.

I början av karriären fick han ducka för ölflaskor och vara glad för några hundringar i lön efter en hel turné. Nu är det publikjubel och stjärnglans på sommarturnén.

– Det här blir mer av rock’n’roll-stå upp. Arenan är större och det kräver mer energi och tydlighet med större gester. Mindre finlir, men det går bra när man bara kör tio–femton minuter.

Hur är det att umgås med bara komiker två veckor i sträck?

– Det är en utmaning kan jag säga. Man får stå emot grupptrycket om man vill vara frisk efter turnén. Det är alltid någon som vill festa.

Men blir det inte inflation i skämtandet?

– Visst blir det väldigt mycket skämt, det är ju Sveriges bästa komiker som är med. På ett scoutläger hade det säkert upplevts som jättejobbigt. Vi har lagt det på en rätt bra nivå. Men som tur är bor vi inte i samma rum längre. Förr fick vi tränga ihop oss i hotellrum med extrasängar och då fick man lyssna på efterfester och allt möjligt.

Hur ser du på att dina skämt hamnar på You tube?

– Just nu förbereder jag min föreställning ”Från Big Bang till Happy Ending” (som för övrigt kommer till Halmstad i november). Då testar jag de nya skämten fem minuter i taget ute på klubbar och det händer att man hittar just de minuterna på Youtube redan nästa dag, vilket är trist. Men internet är också ett jättebra sätt att nå ut till en större publik.

Under Sunny Standup är fyra kvinnliga och tio manliga komiker med. Hur ser jämställdheten i branschen ut?

– I dag speglar det nog samhället i stort, men det ser lovande ut för framtiden. Hittar en arrangör en tjej och kille som är lika roliga i dag så kommer det gå fortare för tjejen att slå igenom.

Du har en morbror i Apelviken och spenderade somrarna i Varberg som liten, kan du berätta lite om det?

– Jag var där mycket när jag var nio till tolv år ungefär. Jag har starka minnen från när vi cyklade på strandpromenaden och det blåste så mycket så att vågorna slog upp över klipporna, det var spännande. Jag minns de sjukt långa stränderna, gubbar med ”comb over” som blåste över åt andra hållet och det extremt salta vattnet i simstadion. Jag höll på att bryta ryggen första gången jag dök från femman där. Och vi fiskade krabba med bara mussla och ett snöre, det kändes jävligt exotiskt för en stockholmare som mig.