Häpet frågar jag Sandy Skoglund hur i all sin dar hon kommit på detta?

– Jag är tokig, säger hon och skrattar glatt.

För första gången i Norden presenteras nu den amerikanska konstnären Sandy Skoglund (född 1946). Hon är svenskättling och verksam i New York. Sommarens huvudnummer på Mjellby konstmuseum utanför Halmstad är en retrospektiv på 40 verk, som spänner från 1970-talet och framåt, utställningen fortsätter sedan till Fotografimuseum i Stockholm. Återigen har lilla Mjellby initierat och knipit en riktig godbit före de stora konstinstitutionerna, bravo!

Sandy Skoglund är en av pionjärerna inom det iscensatta fotot med efterföljare som Cindy Sherman och Jeff Wall. Skulle man leta efter en svensk referens ligger filmregissören Roy Andersson nära till hands. Bådas tablåer har något mardrömslikt surrealistiskt över sig men innehåller också en god portion humor och en road blinkning åt populärkulturens bildspråk.

För Skoglund som började sin bana som målande konstnär på 1960-talet kom den konceptuella, idébaserade konsten som en befriare. Hon lärde sig snabbt att fotografera och bröt tidigt med den amerikanska dokumentära traditionen. I stället avbildade hon i långa serier vardagsföremål som berättade något om den, numera tämligen skamfilade, amerikanska drömmen. Allt är möjligt, men för vem?

Det ligger ett enormt arbete bakom Sandy Skoglunds bilder. Hennes tillvägagångssätt är att bygga en installation och sedan fotografera av den. Materialet är ofta mat i olika former. Ett mingelparty skapat av ostbågar, en bröllopsscen av sylt och marmelad, dansande barn byggda av färgglada karameller, ett snöoväder av popcorn. Russin, tuggummin, den kulinariska fantasin tycks inte ha några gränser. Det är en visuell fest som man betraktar med en blandning av fascination, äckel och förtjusning.

– Att arbeta med mat är ett sätt att skapa ett gemensamt språk, att knyta an till betraktaren. Alla äter vi ju, säger Sandy Skoglund.

Trots att Sandy Skoglund inte säger sig ha någon politisk agenda finns det undertoner av samhällskritik i hennes arbete. Genom att använda mat och djur som genomgående teman visar hon hur vi människor med vår girighet och masskonsumtion manipulerar och förvränger det som är naturligt. Något som kommer att slå tillbaka mot oss själva.

Sandy Skoglund skapar en freakshow med allvarliga undertoner. Kanske kan man tycka att den spektakulära ytan står i vägen för innehållet. Någon egentlig bruksanvisning till bilderna ges inte, tolkningarna är upp till var och en, men ingen lär gå ifrån Mjellby oberörd.