Knausgård, aktuell på måndag med ”Min kamp 5”, tar med författarkollegan på en biltur på Österlen och  talar om framgångens pris och skillnaden mellan det litterära klimatet i Sverige och Norge. Reportaget avrundas i Knausgårds skrivarlya i Glemmingebro, ett arbetsrum fyllt av böcker och ett trumset.

Knausgård och Virdborg finns – förvånande nog - inte med i seminarieprogrammet på Bokmässan i Göteborg, där annars alla tycks medverka.

En tät folksamling väntar vid en scen på mässgolvet, strax stiger Jonas Gardell upp för att tala om romanen ”Torka aldrig tårar utan handskar”. Författaren varnar för att han kan börja gråta när han berättar om vännerna som dött i aids och han avrundar just innan flödet bryter ut.

I en monter strax bredvid håller föreningen Egenutgivarna till. Sammanslutningen bildades efter förra årets mässa av författare som själva bekostar utgivningen av sina verk. Lagom till Bokmässan har två av medlemmarna, Kristina Svensson och Joanna Björkqvist, kommit med ”Förverkliga din bokdröm”.

Boken är en guide för den som vill ta publiceringen i egna händer och tar upp allt från tryckkostnader och upplagor till lektörsomdömen och releasefester.

Två seminarier kring barn- och ungdomsböcker fångar mitt intresse. I paneldiskussionen ”Att skapa en bilderbok” medverkar Kristina Digman, illustratör från Halmstad, tillsammans med Eva Eriksson och Maria Nilsson Thore.

Trion samtalar om hur skapandet tar fart, ofta kring en favoritscen eller detalj i texten. De har olika syn på vad som är komplicerat att bildsätta.

”Gator, cyklar och bilar är svårt”, säger Kristina Digman som trivs bäst i naturnära miljöer.

Under rubriken ”Hon han hen – barnböcker utan kön” framträder en annan halländsk barnboksmakare, Jesper Lundqvist från Dagsås utanför Varberg. Lundqvists bok ”Kivi & monsterhund” drog i början av året igång hen-debatten. I dagarna kommer en andra bok om figuren, ”Kivi & den gråtande goraffen”.

Jesper Lundqvist diskuterar ordet hen tillsammans med tre andra författare som också skrivit könsneutrala böcker för unga, Kristoffer Leandoer, Lena Arro och Catharina Wrååk. De enas om att könet inte alltid är av vikt i skönlitteraturen men har olika meningar om hen.

Själv har jag svårt att förstå det provocerande i det praktiska lilla ordet. Hen har givit upphov till mängder av debattartiklar och till och med blivit partipolitik men har ännu inte spritt sig särskilt långt i litteraturen.

I den roman jag väljer för hemresan, Kristina Sandbergs ”Sörja för de sina”, gäller hon och han. Hon är Maj, hemmafru i Örnsköldsvik på 1940-talet. Han är Tomas, nykter alkoholist som arbetar i familjeföretaget. Jag trivs i deras sällskap.