Aktiva band som Asta Kask grundades förvisso tidigare, men Terror Pop har aldrig splittrats sedan starten i december 1980.
– Att vi har hållit på så länge beror förstås på att vi är bröder och nästan exakt lika korkade, säger Joen Enqvist (lillebror, basist och sångare).
Häromveckan släpptes Terror Pops fjärde studioalbum, ”Put a match to it”. Inspelad hos Jonas Heintz (som även har varit med och skrivit några av bitarna) på studio Brunljud. Bandet har konsekvent spelat in låtarna snabbt. En eller två tagningar och eventuella fel har fått ligga kvar.
– Vi befinner oss där vi startade, det låter poppigt och melodiöst. Men vi har vågat vara mesiga, soundet har vi medvetet gjort lite klent. Det ska låta lite som tidiga The Clash, säger Sven Enqvist (mellanbror och gitarrist).
Joe Strummers band och deras mindre sofisti­kerade kollegor i Sex Pistols var bandets ursprungliga förebilder (även om Joen föredrog Jimi Hendrix) när de startade på åttiotalet. Band som Kaosrock, Sabotage 81 och Anarkids utgjorde tillsammans med Terror Pop punkscenen i Halmstad.
– Vi var gulligt punkbanala på den tiden. Med låtar som ”Anarki i Laholm”, ”Du e död” och ”Bränn bibeln”, säger Hans Enqvist (storebror, trummis).
Handlade det om att göra uppror mot föräldragenerationen också, eller blev ni stöttade hemifrån?
– Våra föräldrar stöttade oss hela tiden. Pappa byggde till och med en replokal i källaren i Skogaby. Det kanske är därför vi fortfarande spelar, för att vi inte har fått revoltera tillräckligt, säger Hans.
Ett annat lokalt band, Driftwood Company, medverkar på skivan med låten ”Twin lullaby”, där Sven och Joen sjunger duett.
– Jag skrev den ursprungligen som en vaggvisa till mina små tvillingar. Resultatet lät ganska irländskt så vi bad Driftwood medverka på den. Det blev jättebra, lite åt Pogues-hållet, säger Sven Enqvist.
Vad anspelar albumtiteln ”Put a match to it” på?
– Det får man som lyssnare välja själv. Man kanske inte bildligt talat ska sätta eld på saker, det handlar om förändring, säger Joen.
Bakom den (väldigt snygga) grafiska utformningen av skivan står formgivaren Tomas Barath.
– Terror Pop har aldrig varit ett konceptband så mycket som nu. Reklamaren har gjort oss till en produkt, säger Sven, som bär skivomslaget på bröstet.
Hur känns det inför kvällens konsert?
– Jag personligen har nog tagit mig själv på för stort allvar förr om åren. Nu när man inte gör det så har också responsen från publiken blivit varmare och hjärtligare, säger Joen.
– Det är roligare än någonsin att spela live, tycker Hans.
– Jag tycker att det är svårt nog att förstå vår existens, att vi är celler och atomer och skit. Men när jag spelar får jag en bekräftelse på att jag verkligen finns, tillägger Sven.
43, 46 och 49 år gamla är bröderna Enqvist i dag. Om de fortfarande spelar hög­energisk punkrock om ytterligare 32 år är oklart.
– Kanske peppar vi våra barn musikaliskt när vi är 80. Mina tvillingar Lex och Leon gillar att trumma och slamra, säger Sven.
– Och min son Nodin fick testa att sjunga för publik på releasefesten förra veckan, han är två år och en månad gammal. Så jag kan lägga micken på hyllan nu, säger Joen.
– Återväxten är säkrad, konstaterar Hasse.