Med händerna lite lojt i fickorna inledde han kvällen med "Bara jag får komma hemifrån". Folk strömmade fortfarande nedför slänten på Solgården för att trängas i hoppgropen längst fram.

Jag säger hoppgrop, för det var precis vad det var den här kvällen. Efter första set som avslutades med "Vittring" och "Jag skiter" var det inte många gånger som publiken fick en andningspaus.

När solen nästan hade gått ned i horisonten och himlen färgades rosa bakom de tunna molnen kom kvällens första ballad. Stämningen var på topp och "1:a gången" fick håret att resa sig på armarna. Publiken gjorde vad de kunde för att ta över sången.

Konceptet för den här turnén är genialiskt för ett inbitet Uggla-fan. Åldersgruppen på besökarna var till stor del en generation över mig, det var deras kväll. En tid att drömma sig tillbaka till det ljuva 1980-talet. Om det nu var så, jag är tyvärr för ung för att minnas. Men texterna sitter där ändå.

Läs mer i fredagens HP.