Men trafiken på våra vägar blir tätare och risken för olyckor ökar. De senaste tio åren har i snitt fem personer om­­kommit i trafiken från den 23 till och med den 26 december. 226 personer har blivit svårt eller lindrigt skadade under samma tid.

För många familjer blir inte de närmaste dagarna en glädjens helg, i stället fylls den av oro och tragik.

Förra veckan körde jag E 6 norrut och råkade komma bara någon minut efter att en allvarlig olycka inträffat. En lastbil hade kört in i släpet tillhörande en annan lastbil. Även en personbil var inblandad.

Så snart jag hade stannat kom en medtrafikant och knackade på rutan. Han undrade om jag var sjukvårdskunnig och jag var tyvärr tvungen att ge honom att nekande svar. Han gick vidare och efter en liten stund kom han tillbaka i sällskap med en kvinna som förmodligen var bättre lämpad att ge första hjälpen.

En annan bilist hade tagit på sig reflexväst och dirigerade den allt längre kön för att lämna fritt fram i mitten för räddningsfordon. Efter vad jag bedömer som en kvart kom det första räddningsfordonet, en ledningsbil från räddningstjänsten. Den följdes av ytterligare fordon från räddningstjänsten – brandbilar och polisbilar – och först därefter dök den första ambulansen upp.

Problemet för räddningspersonalen var att lastbilschauffören satt fastklämd i den svårt demolerade förarhytten. Innan arbetet att få loss honom kunde börja säkrades olycksplatsen, brandmän drog fram slangar för både vatten och skum. Det tog mer än tre timmar att få loss den skadade. Under arbetets gång anlände också en läkarbil. En läkare på plats gjorde bedömningen att det mest lämpliga sättet att transportera den skadade var med helikopter.

När helikoptern anlände och skulle landa på vägen stängdes också det södergående körfältet av.

Efter att helikoptern lyft och satt kurs mot Sahlgrenska i Göteborg kunde arbetet med att städa upp olycksplatsen börja. Trafiken kunde släppas på igen efter att ha varit avstängd i närmare fyra timmar. Medtagen men också imponerad körde jag vidare.

Vad som framför allt slog mig var sättet som räddningsinsatsen gjordes på. Personalen tog sig den tid och den plats de ansåg sig behöva för sin insats och det sparades inte på några resurser. Det spelade ingen roll att där satt några tusen (?) i bilkön, alla på väg till något och alla ordentligt försenade. Vi fick vänta.

Det fanns en kompromisslöshet i räddningsarbetet som känns betryggande. Skulle det vara du eller jag som sitter där nästa gång så kan vi i alla fall vara övertygade om att det finns kunniga människor som gör vad de kan för att rädda oss. Och har vi tur finns det rådiga medtrafikanter som tar tag i situationen fram till dess att proffsen hinner fram. Alla olyckor går inte att undvika men följande råd minimerar risken:

Håll ordentliga avstånd till framförvarande fordon.

Prata inte i mobiltelefon medan du kör. Inte ens i handsfree, trafiken kräver hela din uppmärksamhet.

Anpassa hastigheten till trafiken och väglaget.

Starta resan i god tid. Var utvilad och rasta ofta.

Se till att ha bra vinterdäck.

Se till att alla har säkerhetsbältet på.

God jul och gott nytt år!