Bilkörningen är vansinnigt rolig
– Jag tycker att bilkörningen är vansinnigt rolig. Hade jag inte tyckt det hade jag inte kunnat jobba som ambulerande veterinär. AnnaMaria Olhav kör mellan 15 och 20 mil om dagen i sin rullande klinik.
Relaterat
Gårdsbesök. Gert Gustavsson på Larsegård i Tofta får besök av veterinären AnnaMaria Olhav. All utrustning hon behöver för provtagningar och behandling finns i kombin. Läkemedelsförrådet likaså.Foto: Begt Christensen
På kontoret. ”Jag kör runt med min klinik. Gårdarna är min arbetsplats och bilen är den punkt jag utgår ifrån”, säger AnnaMaria och skriver en faktura på ”kontoret”.Foto: Begt Christensen
Fakta
Lite om AnnaMaria Olhav
Ålder: 29 år.
Familj: ”Ja!”
Bor: Galtabäck.
Kör privat: Tjänstebilen.
Drömbil: En Volvo XC70 – en blå!
När AnnaMaria Olhav gjorde sitt yrkesval hade hon inte en tanke på att så stor del av hennes dagar skulle komma att tillbringas i bilen. Nu är det en del av yrket som hon uppskattar.
Förutom att bilkörningen är rolig ger körandet tid för reflektion mellan besöken i djurstallarna i mellersta och norra Halland.
– På en klinik har man en patient var 15:e minut. Jag känner att jag kan ge mer ute på ställena i och med att jag får den här pausen emellan, säger AnnaMaria.
I ett par års tid har hon arbetat som sin egen med ambulerande verksamhet i Varbergstrakten. När hon startade köpte hon sig en bensindriven Volvo V70 av 2003 års modell. Att valet föll på just den bilen har flera orsaker.
– Jag tittade på flera märken, men Volvo har hög driftssäkerhet och är go att köra. Och så finns det många begagnade ute på marknaden.
Skulle AnnaMaria köpa en ny tjänstebil i dag hade det också blivit en Volvo men med dieselmotor och fyrhjulsdrift.
De senaste två, snörika vintrarna har bjudit på mycket körning i vinterväglag.
AnnaMaria har inte kanat i diket någon gång, men har däremot hjälpt till att dra upp halkdrabbade medtrafikanter.
– När jag köpte bilen hade den friktionsdäck och sedan valde jag det när jag bytte vinterdäck också. Det fungerar jättebra – man kör ju ändå mest med huvudet. Men bilen är tvåhjulsdriven och tungt lastad, så ibland får jag dra på autosocks (en sorts lättare snökedjor) när den bara står och spinner i en uppförsbacke, säger hon.
Tungt lastad, ja: Trots att det är en femsitsig bil finns det inte plats för fler än föraren i den.
I bagageutrymmet står en lådhurts med utlyftbara aluminiumkassetter fyllda med läkemedel och förbrukningsmaterial.
I baksätet finns overaller, rockar, stövlar, ombyteskläder, extra spolarvätska, bogserlina och en kylväska med kylda mediciner. På passagerarplatsen i framsätet står en låda med papper. Det är kontoret.
AnnaMaria har specialutrustat bilen för att den ska passa för verksamheten. En blåtandshandsfree gör att hon kan prata i telefon under körningen, vilket är mer eller mindre nödvändigt för yrkesutövningen.
Däremot har hon inte investerat i några extra, trafikrelaterade utbildningar sedan hon startade sitt milintensiva företag.
Hon tänkte satsa på att köra på en halkbana när hon började men så kom de här vintrarna, som har gett så bra övning. Nu har hon slagit de planerna ur hågen.
– Och ecodriving ingick i utbildningen på körskolan i Kungsbacka, där jag tog mitt körkort. Där trivdes jag så bra att jag jobbade i receptionen sommaren efter, säger den körglada veterinären.
Bruksbil. ”Bilen är ett jätteviktigt redskap för mig. Den måste vara driftssäker och bekväm och så ska det vara en kombi så att jag får plats med all utrustning”, säger veterinär AnnaMaria Olhav.





















