Som flitiga arbetsbin surrar de runt i stan i invecklade och svårtydda mönster – småbilarna från kommunens hemtjänst, Hallands Carecenter, Linas hemtjänst, Cityomsorgen och de andra företagen i branschen.

Maria Gustavsson är en av 30 anställda på Hemservice i Halland i Varberg. Vårdbiträdena och städarna delar på ett tiotal sprillans nya Suzuki Alto, som därmed går i trafik många långa dagar året om.

– De har ett hårt liv. Det blir många kallstarter. På ett dagpass gör man uppåt femton besök. Sedan tar kvällspersonalen över och det blir sju till tio besök till, säger Maria.

Innan de nya bilarna kom för några veckor sedan körde hon Renault Clio i tjänsten. Hon tycker att det är helt okej bilar, båda två, även om hon inte hade köpt någon av dem till sig själv – privat kör hon gärna något med lite mer klös i. Men på jobbet är det annat som räknas. Till exempel att bilen ska vara liten och smidig.

­– Vi har inte tid att köra runt och leta parkering. Man får improvisera och ställa sig där man kan, hur trångt det än är. Jag kan säga att jag har blivit en jävel på att fickparkera, säger Maria, och skrattar.

Det bästa med de nya bilarna tycker hon är rumpvärmen och det sämsta att de saknar dockning för telefonen. Det hade underlättat när man ska ringa i tjänsten och det behöver man göra ofta som hemtjänstpersonal.

En detalj hon irriterar sig på är att bensintanken är så liten på Alton och att behållaren för spolarvätska inte är större än ett mjölkpaket.

– Det räcker med några puffar, sedan är spolarvätskan slut.

Tankning, påfyllning av spolarvätska och invändig och utvändig städning är sådant som omsorgs- och städpersonalen ska sköta själv. Men det fungerar inte alldeles bekymmersfritt. Många av tjejerna på jobbet är inte så bilintresserade och kunniga.

– En del lämnar det till sina karlar hemma. I går fick jag visa en kollega hur man fyller på spolarvätska. Hon visste inte ens hur man får upp huven på en bil.

Ett sätt att komma till rätta med att bilarna inte alltid är i ordning när arbetsdagen börjar är det nya faddersystemet, som Hemservice i Halland håller på att införa. Varje bil får en fadder bland personalen. Däckbyten, besiktning och liknande ska dock även i fortsättningen administreras av kontorspersonalen.

I fjol ville cheferna köpa in dubbfria däck. Det ville inte personalen.

– Vi bara skrek rakt ut. Bra dubbdäck är ett måste. Vi är ofta ute före snöplogarna. Jag tycker att snöröjningen i kommunen är under all kritik. Det har hänt att jag har fått ringa till kunden och fråga om hon kan koka sin gröt själv för att jag inte kommer fram, säger Maria.

– Jag har fått skyffla ut min bil många gånger. Sådana här småbilar är inte gjorda för att gå i en halvmeter snö och ibland hade man önskat sig snökedjor och fyrhjulsdrift.

På Marias önskelista står också att personalen skulle få en utbildning i halkkörning.

Särskilt tror hon att det skulle vara bra för de yngre, som aldrig har råkat ut för exempelvis en vattenplaning. Maria själv behöver inte precis komplettera sin trafikutbildning, hon tog mc-kort så sent som i våras och tillbringar gärna fritiden på någon motorbana.

– Min gubbe skruvar för dragracingteam och jag vill gärna ha en metanolpuff och lukten av bränt gummi i näsan ibland!

Många av omsorgsföretagen har specialiserat sig på stan men Hemservice i Halland har en hel del kunder på landet och de mindre orterna också.

En dag med enbart stadskunder kan Maria klara sig på fyra mils körning. Ska hon ut till Bua, Veddige och Tvååker och har kunder där som ska ha flera besök om dagen kan hon komma upp i tjugo mil.

– Det passar mig ypperligt i stället för att gå in på en avdelning och knega, säger Maria.

pMadde har också bil i jobbet Läs på nästa sida

c Bra dubbdäck är ett måste. Vi är ofta ute före snöplogarna. Jag tycker att snöröjningen i kommunen är under all kritik.

Maria Gustavsson