I söndags kväll gästade Musica Vitae, kammarorkestern från Växjö, och även om akustiken inte är som klippt och skuren för klassiska konserter skapade närheten till musikerna en påtagligt drabbande och oförvanskad förbindelselänk mellan lyssnare och förmedlare.

Sopranen Lisa Larsson jobbade därför i medvind då hon innesluten i auditoriet med blott några meters avstånd nådde oss lyssnare och betraktare med varje min, stavelse och åtbörd av sin framställning.

På programmet stod musik av stora svenska namn som Lidholm och Pettersson samt internationella storheter som Britten och Suk. Orkesterns nätta besättning och de akustiska förutsättningarna gjorde att balansen mellan solist och ackompanjemang framstod som ideal.

Textningen i Lidholms tre sånger, bland andra den välbekanta ”För vilsna fötter sjunger gräset” framstod mycket tydligt och den livfulla psykologiska gestaltningen av Rimbauds franska poesi i Brittens tonsättning av Les illuminations övertygade.

Larssons erfarenhet som operasångerska bidrog dessutom genom en lagom dos scenisk närvaro till den levande tolkningen av utdraget ur Gian Carlo Menottis opera ”The Old Maid and the Thief”.

Orkesterspelet från Musica Vitae präglades av lyhördhet, skärpa och precision och förmågan att engagera även i repertoar som inte stryker medhårs var påtaglig under kvällen.

Det var som att på nära håll betrakta en pingismatch då de melodiska infallen kvicksilversnabbt avlöste varandra och bollades runt mellan de olika skikten i musikens stämväv. Mersmak väcktes därför säkerligen hos även de som inte hört Allan Petterssons andra konsert för stråkar eller Brittens sångcykel.

Med Josef Suks lättlyssnade serenad för stråkar tackade orkestern för sig och inte behövs det väl några extranummer efter så väna tongångar.