Mitt under Göteborgs filmfestival abonnerade Film i Halland restaurangen Le Village nära Järntorget i onsdags och bjöd in halländska filmarbetare från när och fjärran.

Efter att ha minglat runt ett varv gick det i princip att kartlägga den långa filmprocessen från idé i någons huvud till publika visningar. Häng med själv!

Vid ett bord står en mörkhårig varbergstjej som är i början av arbetet med sin första långfilm, med arbetsnamnet ”Setting free”.

Den handlar om två systrar som kidnappar sin döende far från sjukhuset och tar med honom till Norrland, där det avslöjas att han har ett ursprung inom resandefolket.

– Jag har själv gjort samma resa med min syster och pappa, som dog i cancer 2003. Men det är en spelfilm, så en del är ändrat. Den handlar även om försoning, om kärleken mellan far och dotter och om att man ska ta vara på den sista tiden, säger Kine Boman, som fick Varbergs kommuns kulturpris 2008 för dokumentären ”Hordeliv” om tre samiska kvinnor.

– Både samer och resande är svenska minoritetsgrupper som har drabbats av förtryck och diskriminering, så visst finns det en liten koppling.

När manuset är klart gäller det att få finansiering och sedan är det dags för inspelning. Mattias Dimfelt från Halmstad siktar på att filma i Tylösand och Harplinge till sommaren. Kortfilmen ”Amalias friarbrev” ska handla om hans morfars morfars syster, som blev änka och lät en väninna välja ny make utifrån tre friarbrev.

– Amalia gifte sig med en stenhuggare och hennes barnbarn kom till mig och visade stenen med inskriptioner och tyg som han hade gjort för att sätta knäet på när han friade, berättar Mattias.

När scenerna är inspelade väntar den tidsödande redigeringen. Just där är Ebba Holmquist, som har släkt utanför Tvååker och gick Filmlinjen på Katrinebergs Folkhögskola 2006–2008.

– Jag har filmat Teater Albatross föreställningar och följde med när de skulle sätta upp ”Bortom havet” i Kamerun. Där blev jag inspirerad att göra dokumentären ”Vi kallar oss diamanter”, som blir ungefär en timme när jag har klippt klart om ett par månader, förklarar Ebba.

Nicolas Kolovos har också pluggat på Katrineberg och använde elever därifrån när han spelade in ”Peters rum” i ett hus i Vessigebro. Just nu väntar han på Filminstitutets beslut om var och när kortfilmen ska få premiär. Kanske blir det i Cannes.

– Jag har även fått stöd av SFI och Film i Skåne för ”Thomas rum” med Maria Bonnevie och av grekiska filminstitutet för ”Guided by voices” när jag vann en idétävling på festivalen i Clermont-Ferrand, säger Nicolas, vars grekiska kortfilmskomedi ”Jag är bög” har visats i Göteborg (2009) och ett 70-tal andra festivaler och fått sex priser.

Bland minglarna syntes även hallänningar vars filmer har visats på årets filmfestival, exempelvis Anna Östh och Anders Ahlberg med yrkesmördarkortfilmen ”Det räcker nu!” och Mikel Cee Karlsson, som är en av regissörerna bakom invigningsfilmen ”The extraordinary ordinary life of José González”.