Men så får Johan ett oväntat arv, en samling serietidningar om den modige rymdhjälten Kapten Nova som skyddar galaxen från monster och superskurkar.

En av serietidningarna innehåller ett schackproblem och ett brev från farfar där Johan uppmanas att lösa det. Vilket han gör. Och plötsligt gör Kapten Nova entré, på riktigt.

”Kapten Nova vid Planetpolisen” känns som en blandning mellan ”Kenny Starfighter” och ”Liftarens guide till galaxen”, med inslag av ”Terminator” då en ondskefull artificiell intelligens hotar att utplåna Jorden.

Det är med andra ord upplagt för slapstick och skruvad humor.

Kapten Nova visar sig vara en rätt tröttsam och dryg typ som bryr sig mer om sin popularitet och sina tittarsiffror (allt Kapten Nova gör filmas för programmet ”I händelsernas centrum med planetpolisen”) än om att göra det som krävs för att hjälpa Johan att rädda Jorden från förintelse.

Men även om Henrik Örnebring balanserar på gränsen till ren fars lyckas han för det mesta hålla sig på rätt sida. En del skämt dras lite för långt, men Kapten Novas klantighet uppvägs av Johan, som är en både smart och fyndig liten kille, och en skurk som faktiskt är riktigt otäck.

Sammantaget blir det ett rätt häftigt och underhållande rymdäventyr med en handling som tar en del oväntade svängar.