Sofia har verkligen lyckats. Blott 30 år gammal är hon redan en internationellt framgångsrik författare som tjänar miljoner på sina böcker. Champagne på dyra lyxrestauranger hör till vardagen för henne, och hon är en eftertraktad gäst på kändisfester.

Det ingen vet är att Sofia är ensam. Hon har inga vänner, ingen pojkvän, inte ens någon nära relation till sina föräldrar. Det är aldrig någon som saknar henne.

Utom Skuggan, han som lurar i mörka vrår och som inget hellre vill än att vara med Sofia. Det är bara det att Sofia inte vill vara med Skuggan.

”Någon i din säng” är en fristående fortsättning på Andreas Romans förra bok, ”Mörkrädd”. Böckerna har tematiska och stilistiska likheter och knyter också an till varandra genom intrigen. Båda böckerna handlar om rädslor, i ”Mörkrädd” var det förstås rädslan för mörker, medan handlingen i ”Någon i din säng” kretsar kring rädslan för att vara ensam.

Gemensamt för de båda böckerna är också att rädslorna tar fysisk form och att de manifesteras genom huvudpersonerna. Skuggan är en del av Sofia samtidigt som han är skapad av Sofia.

Men medan ”Mörkrädd” bjöd på gastkramande dramatik är ”Någon i din säng” mer nedtonad. Tempot är inte lika högt, spänningen tar längre tid på sig att byggas upp. Dessutom blir det helt enkelt inte lika otäckt.

Därmed inte sagt att det inte finns läskiga scener i romanen, men det är inte de som bär den. I stället är det just ensamheten som står i centrum, reaktionerna på och konsekvenserna av den.

Ensamhet i dess mest extrema form, vilket kan vara minst lika otäckt som mörka lurande skuggor. Något som Andreas Roman lyckas förmedla på ett mycket övertygande sätt.

Jag blir starkt berörd när jag läser om hur Sofia på egen hand arrangerar och genomför en fest, trots att varenda en av gästerna lämnat återbud, hur hon ensam serverar champagnen, ensam tar för sig av buffén, samtidigt som hon i huvudet för en imaginär konversation med sina frånvarande gäster.

Ibland kan jag dock känna att jag inte riktigt kommer in i handlingen, trots en i grunden fascinerande berättelse. Visa partier blir bara alltför långa transportsträckor och Sofias kyliga sätt håller också läsaren på avstånd.

Men mot slutet tar det fart på riktigt och upplösningen är mycket dramatisk.

Romanen lyckas också efterlämna den där lilla fröet av osäkerhet som varje god övernaturlig berättelse bör: Skulle det här kunna hända på riktigt?

Och efter att ha läst ”Någon i din säng” kan jag inte låta bli att tänka ja, kanske det…