När Tildas bästa kompis börjar i en ny skola lämnar hon efter sig ett stort tomrum. Adina var den enda som Tilda verkligen kunde prata med, för i Tildas familj pratar man inte särskilt mycket, och aldrig om sånt som är jobbigt. Men så kommer Jesper till klassen och Tilda upptäcker att de har gemensamma intressen.

Tillsammans med Jesper vågar hon göra saker som hon tidigare bara drömt om. Trots det kan Tilda inte släppa känslan av att allt egentligen är ett stort missförstånd, för hur kan någon som Jesper vilja vara kompis med henne?

”Natthimmel” håller ett makligt tempo, åtminstone på ytan. Först och främst handlar det om tonårsångest och den där känslan av att alltid vara fel, oavsett hur mycket man anstränger sig för att vara rätt.

Alla vet att det finns oskrivna regler som bestämmer hur man får bete sig i klassrummet, i matsalen och så vidare. Men vem är det som bestämmer reglerna, och varför är det så svårt att bara strunta i dem? Sofia Nordin lyckas sätta ord på åtminstone en del av allt det svåra som hör till vardagen för en tonåring, men som det sällan talas högt om och som göms undan djupt inuti.

Men allt är inte ångest. Tilda genomgår en betydande känslomässig utveckling, bland annat genom att delta i levande rollspel, lajv, där hon får utrymme att utforska sådant som hon egentligen är rädd för och får genom det en stärkt självkänsla.

Romanen kan förresten rekommenderas till alla som är nyfikna på just lajv, vare sig man själv är ung eller bara en undrande förälder.

Fotnot. Sofia Nordin är nominerad till Augustpriset.