Cilla Naumanns ”Kulor i hjärtat” är en novellsamling och en roman, samtidigt. Boken innehåller åtta korta berättelser som i handling är helt fristående från varandra, men som alla har samma huvudperson.

Vi får följa högstadiekillen Tom genom skräckfyllda cykelfärder i mörkret, barnvaktskvällar som går snett, annorlunda sommarlov och, förstås, den första kyssen.

Boken har ett språk och en ton som känns nära tonåringens. Det är Tom som berättar, det är hans definitioner som gäller och de kan vara både ärliga och elaka.

Avlägsna släktingen Rut, med Downs syndrom, är självklart en cp-unge. Och mannen som ligger med en kvinna som inte är hans fru nästan offentligt på stranden är en jävla skitgubbe.

Men det finns också något mjukt i Tom, som blir glad när cp-ungen skrattar och som önskar sig ett litet syskon att gosa med. Själv har han bara en tjurig storebror, men också en sån visar sig vara bra att ha då tryggheten svajar och man är full av jobbiga tankar och känslor som inte lämnar en ifred.

Mycket av ”Kulor i hjärtat” handlar just om känslor. Cilla Naumann låter dem ta form och gestaltar de händelseförlopp som hänger samman med känslorna och de handlingar i vilka de får utlopp.

Och visst känner man igen sig. Det är precis så här det är att vara 13, och det är långt ifrån alltid som man ens själv begriper varför man känner som man gör. En otrogen skitgubbe kan verkligen förstöra ett helt sommarlov och göra så att allt blir pinsamt och konstigt, trots att man själv inte har gjort något fel.