Vem vänder du dig till när du måste prata om det som inte går att prata om? Vem förstår vad det innebär att vilja försvinna? Bort från alla krav, bort från alla snälla kompisar och föräldrar som tror att de vet något om dig och vad du behöver.

Lisen finner sin förtrogne i en jämnårig pojke som just har begått självmord. Hon börjar skriva brev till honom om allt det som snurrar i hennes huvud, för han om någon måste fatta vad hon känner. Han hade modet att ta det slutgiltiga steget, det som Lisen själv lockas alltmer av.

”Känslan av att hoppa” är en kort men mörk och intensiv roman om en tjej vars problem inte syns på ytan. Lisen är mer än bara blyg, även om det ofta används som ursäkt för att förklara hennes beteenden. Enkla och vardagliga saker förvandlas till oöverstigliga hinder.

Det vore lätt att ansluta sig till den kör av röster som försöker avdramatisera hennes rädslor, men då missar man också bokens poäng.

Lisens rädslor är äkta, de är inte något hon väljer eller något som hon kan påverka. De är så äkta att hon på fullt allvar överväger döden som ett sätt att få slippa ifrån dem.

Här finns mycket få ljuspunkter, inte ens kärlek rår på den svärta hon rör sig i. ”Känslan av att hoppa” är en lågmäld berättelse som i stort saknar dramatiska händelser. I stället har Ingrid Olsson gjort ett grundligt försök att beskriva ett tillstånd som är främmande för de flesta av oss, men som ändå går att känna igen sig i.

Det öppna slutet låter tankarna spinna vidare långt efter att man lagt ifrån sig boken.