Som en av undersköterskorna i nattpatrullen kör Marie Hansson ut på larm i hela kommunen. Det becksvarta Halmstad är hennes vardag.

– Mörkret skapar en väldigt otrygg arbetsmiljö för oss. Jag sitter på helspänn hela tiden när jag kör på grund av alla fotgängare, ungdomar och cyklister. De är ofta mitt ute i vägen utan reflexer.

– På natten syns inte husnummer utan vi får leta oss fram. Den tiden kan vara avgörande för den som har ramlat eller har svårt att andas. Ambulanspersonalen har samma problem, säger hon.

Och reaktionerna på gårdagens artikel kan sammanfattas av två ord – oro och ilska. Enligt närpolischefen Ingmar Nilja är oron obefogad.

– Vi kan inte se att nedsläckningen påverkar kriminaliteten på något sätt. Nu har vi inte gjort någon djupanalys i frågan, men i den statistiken vi har kan vi inte se någon ökning, säger han.

Så det finns ingen anledning att vara orolig?

– Nej, inte vad vi kan se. Det man kan säga är att en tänd gatubelysning är en trygghetsfaktor för invånarna och den faktorn är inte alls obetydlig. Tvärtom ska man ta det behovet av trygghet på allvar.

Alf Andersson (C) som är politiskt ansvarig som ordförande i teknik och fritidsnämnden väntar på en undersökning som tittar på nedsläckningens konsekvenser.

– Den analysen ska stå färdig i oktober. Som det är nu kommer vi att återgå till släckta lampor relativt omedelbart, antagligen redan denna vecka. När vi sedan får analysen får vi se om vi ska prioritera annorlunda, säger han.