Att klä sitt julträd, eller ”julaträd” som hallänningen säger, är en tradition med runt 200 år på nacken. En enkel stomme av trä, på senare tid också i smide, kläs med papper i alla färger och kröns med ljus för att tjäna som pynt. För nutida firare kanske det inte ser så juligt ut, men förr i tiden var det inte bara grönt och rött som användes; alla färger, och gärna guld, gick utmärkt. Trots sin ålder är det fortfarande en populär pjäs som många plockar fram ur släktgömmorna eller köper ny i slöjdaffären.

Julen firades förr, precis som i dag, både i slott och koja.

– Men i de fattigare allmogehemmen hade man varken råd eller plats att ställa in ett stort träd i stugan, säger Mattias Broström, länshemslöjdskonsulent på Halländska hemslöjden.

Hans kollega Marita Jönsson fyller i:

– Hallands karga landskap och ljunghedar kryllade inte av granar, vilket säkert bidrog till spridningen av det mer behändiga julträdet.

Förutom trädets prakt skapade man stämning i stugorna genom att klä in golv, tak och bord med färgglada vepor. Det kallades att ”dra stuga” och var en vanlig syn i de flesta allmogehem.

– Husen var mörka förr, tänk vilken skillnad det måste ha varit när julen kom och man fick allt pynt på plats, säger Marita Jönsson och fortsätter:

– I julträdet satte man sina finaste ljus av talg eller stearin, sådant man bara tog fram vid speciella tillfällen.

Var ställde man då sitt julträd? Ja, eftersom det oftast inte var så högt i tak, och pappret och trästommen lätt fattade eld, placerades det med fördel på buffébordet där man hade det under uppsikt. Numera kan det ställas varthän det passar. Marita Jönsson tycker att det finns all anledning att plocka fram det gamla släktträdet, men inte bara av sedvänja.

– Visst vore det kul att ta upp den traditionen igen istället för att hugga ner riktiga granar. De odlas ju främst i Danmark och ur miljösynpunkt är det helt tokigt att ta dem. Julträden är perfekta och ligger helt rätt i tiden – och så barrar de inte, säger hon.

Julgranen och julträdet har konkurrerat tidigare. I slutet av 1800-talet minskade trädet i popularitet, och granen fick fäste även hos dem som inte hade det så gott ställt.

Det är inte bara i Halland man hittar julträden, utan de finns också i nordöstra Skåne, Blekinge och södra Småland. Och tillsammans med svenskar som sökte lyckan på andra sidan Atlanten har de utvandrat till Amerika, där de påminner stolta svenskättlingar om det gamla landet.

Men de ser lite olika ut på olika ställen.

Till exempel i Blekinge kallas de ”äpplastakar” eftersom äpplen är ett vanligt pynt. Där har de ofta hängande dekorationer i form av fåglar och hästar. Ett typiskt halländskt julträd är ”Knäredsträdet” med sina runda former som kläs in i färggrant papper.

Den vackra ”Eftrastaken” bör få alla falkenbergare att sträcka på sig av stolthet: klädd med lingonris och röda band passar den perfekt till julen.

Ett typiskt laholmskt julträd finns att beskåda i hembygdsgården Ebbaredsstugan. Det är lite annorlunda klätt med krusigt, färggrant papper och påminner om en majstång. Men istället för blomsterkransar på stängerna bär de upp två ljus.

Just det krusade papperet har, enligt Marita Jönsson, bidragit till ett välkänt uttryck.

– Det är från att krusa papper som uttrycket att ”krusa någon” kommer ifrån. Det är ju ett tidskrävande arbete och det ska man inte lägga på någon som inte förtjänar det.