HP GRATTAR…

… Göran Mikic, försäljningsansvarig på Nordifa samt restaurangägare, som fyller 50 år den 9 september.

Restaurangen, La Cocaracha mitt i Halmstad, äger han fortfarande, men då jobbet på Nordifa tar all tid, har han överlåtit det mesta åt familjen. Lyfter gör han inte längre. En knäskada i ungdomen satte stopp för en mycket lovande karriär. 18 år gammal var han tvåa i Sverige i tyngdlyftning.

Men kärleken till bilar har han aldrig släppt. När andra skaffade moped kom Görans fritid att i stället handla om bilar. Gärna lite udda, speciella bilar, helst BMW som är favoritmärket.

– Fast numera skruvar jag inte, utan putsar bara.

Göran är en positiv person som skrattar mycket. Det enda som tyder på en sydeuropeisk bakgrund är hans efternamn. För någon brytning har han inte. Inte så konstigt då han bara var fem år när han lämnade sitt gamla fosterland Jugoslavien, Serbien i dag, för Sverige.

Att familjen hamnade i Sverige är en historia i sig. De var nämligen på bilsemester i Tyskland, och fick en ingivelse att ”när de ändå var så långt norröver” skulle besöka en släkting i Sverige.

– Så vi gjorde en liten ”avstickare” till Arboga.

När cirka två veckor gått, bestämde sig hans pappa för att de skulle stanna. Han hade fått löfte om fast tjänst och lägenhet. Även om han hade ett bra jobb som verktygsmakare hemma i Kragujevac, söder om Belgrad, var han beredd att börja på nytt.

– Så typiskt honom att stanna där han trivdes. Inget var omöjligt för honom. Att sätta sig på cykeln och ge sig iväg på långsemester, som till exempel att cykla Jugoslavien runt var bara en av alla idéer han genomförde.

Görans mamma var inte lika positiv till att lämna såväl släkt som sina hemtrakter. Hon åkte hem när semestern var slut. Men kom tillbaks ett halvår senare.

För säkerhets skull hyrde de ut huset i Kragujevac, om de ville flytta tillbaks. Men de stannade, för att så småningom hamna i Halmstad.

Familjen köpte hus på Väster i Halmstad. Göran gick både på Slottsjordsskolan och Brunnsåker innan det blev Kattegattgymnasiet och maskinritning, för att fortsätta på ”teknis” och bli ingenjör.

Direkt efter examen åkte han ner till Serbien och gjorde lumpen. På den tiden släppte inte Jugoslavien sina unga män innan de gjort militärtjänsten. De fick dock uppskov så länge de studerade.

– Men jag tyckte det var lika bra att få det gjort.

Han ångrar det inte även om det var ett tufft år. Förutom en vecka för ett bröllop fick han även ledigt när hans flickvän Pia, som också blev hans fru, kom på besök från Sverige. Efter muck blev det Halmstad igen och självklart bröllop. Genom sin äldre bror kom han in i restaurangbranschen. Brodern stod nämligen i begrepp att köpa La Cocaracha och erbjöd honom att gå in som hälftenägare.

Sagt och gjort. Göran stod i baren och var dörrvakt. Brodern och övriga familjen hjälptes åt med resten. Samtidigt hade han fått jobb på Nordifa efter ett kort mellanspel på Järnverket som maskinritare. Att sitta bakom ett skrivbord var dock inte hans grej. Han hade redan fått smak för försäljning och när han fick jobbet som teknisk säljansvarig kände han hur rätt han hamnade. Allteftersom lämnade han restaurangen. Hustrun och barnen sköter den numera.

I dag är han ansvarig för Nordifas danska marknad och jobbar även med design och idéer. Just nu är det designmöbler i filt för offentlig miljö.

– Det är så otroligt spännande. Jag älskar det. Att göra affärer med danskarna är jättekul. De är tuffa men raka.