Fotboll är största intresset
Fotbollsintresset verkar vara genetiskt. Jörgens far var fotbollsspelare, tränare och lagledare. Han själv har spelat och är i dag tränare och lagledare för sonen i HBK. Huruvida Pontus fortsätter i fars och farfars fotspår får framtiden utvisa. – Men intresset går i alla fall i arv, säger Jörgen.
Relaterat
Fakta
Lite om Jörgen Liljekvist
Familj: Sonen Pontus, tolv år, föräldrar, bror och syster.
Fritidsintressen: Promenerar och cyklar mycket, gymtränar, är sportintresserad och lyssnar på musik – allt utom klassiskt och opera.
Håller tummarna för: HBK och Leeds.
Pålägg på mackan: Kokt skinka med senap.
Födelsedagen: Äter en god middag med Pontus och föräldrarna.
HP GRATTAR …
… Jörgen Liljekvist, styckare och huvudskyddsombud för slakteriarbetare, fyller 40 år den 1 september.
Det är onekligen mycket fotboll i Jörgens liv. Han är inte bara engagerad och aktiv själv och för sonens del. Han följer fotbollen på tv också. Kommande ruskiga höstkvällar med bra matcher ser han verkligen fram emot.
Jörgen började i Trönninge IF när han nio år gammal blev hallänning. Familjen lämnade nämligen Osby i Skåne för halländska Eldsberga.
Fadern var i unga år en duktig fotbollsspelare i div II, liksom Jörgen var det i HBK:s U-lag. Även om det var träning fyra dagar i veckan och match en dag, spelade han både pingis och tennis. Skolan blev så klart lidande. Trots det insåg han att utbildning bör man ha. Drömmen var att bli barnskötare, men han kom in på sitt andrahandsval, dk-programmet (distribution och kontor) på Sannarpsgymnasiet i stället.
– Jag kunde med nöd och näppe varva plugget med träningen, samtidigt som jag så fort som möjligt ville jobba och tjäna pengar.
Första jobbet fick han på Konsum city på Vallås. Samma dag som han slutade där fick han anställning på Scan som styckare. Att svinga kniven var förstås inte det första han fick göra. Han gick den långa vägen, började med lite lättare uppgifter vid svålmaskinen och packningen för att så småningom skära bog. Efter utbildning hamnade han vid grovstyckningen där upp till 50 grishalvor skulle hinnas med per dag. Ackordet var beroende av hur många grishalvor man klarade av.
När Scan slog igen i början på 1990-talet passade Jörgen på att göra lumpen på I 16. Direkt efter muck fick han jobb på Eliassons chark, som slogs samman med Charkdelikatesser och så småningom togs över av det finska Atria Supply.
Han har arbetat på alla avdelningar inom slakteri, på korvtillverkningen, i packningen, saltningen, skinktillverkningen och rökeriet där han är i dag. Korvtillverkningen gillade han allra bäst även om han trivs jättebra på rökeriet.
– Att göra smeten till korven var jättekul.
I dag gör man ingen korv alls, utan koncentrerar sig enbart på skinktillverkning. Jörgens arbetsgifter är att fylla rökskåpen, starta och övervaka dem. Upp till nio timmar tar det innan skinkan är klar och kan lämna skåpen.
Förra veckan slog man rekord. Hela 52 ton Lönnebergaskinka levererades till butiker runt om i Sverige.
– Det är ovanligt mycket. 35 vagnar skinka gick in i rökeriet bara i dag, säger Jörgen.
Han gillar skinka, men fyller hellre sitt kylskåp hemma med leverpastej, ost och kaviar.
– Vi äter skinka på jobbet vid frukosten varje dag, så det räcker, tycker han.
Sedan fyra år är Jörgen huvudskyddsombud. Han började som skyddsombud, tyckte det var intressant och fortsatte att utbilda sig.
– Det är intressant att höra hur det är på andra arbetsplatser och att lära sig alla lagar och regler.
Jörgen trivs med sitt liv. För fyra år sedan separerade Jörgen och Pontus mamma. De första åren hade de delad vårdnad, men för snart ett år sedan valde Pontus, som är lika fotbollstokig som Jörgen, att bo hos sin pappa.
– Vi har ju våra intressen ihop.





















Tipsa oss!



