Hon har känsla för färg och form
Relaterat
... Hanna Andersson , florist och volleybolltjej, som fyller 20 år den 30 oktober.
En kort tid funderade hon på att bli heminredningsarkitekt. Men tankarna på det försvann ganska snabbt. Intresset för blommor och blad satt djupare än så.
– Och dessutom är jag ingen teoretiker. Jag är en praktiker som gillar att skapa med händerna.
Kreativ med blommor har hon varit sedan hon var liten. Redan under praktikperioden på Grottans blommor i sjätte klass band hon sin första bukett.
Praktikperioderna som sedan följde och extraknäck på Lovèns handelsträdgård under lov gav henne ett avsevärt försprång i utbildningen på Munkagårdsskolan i Tvååker. Inte minst tydligt var det när det var dags för blomsterbindning.
– I skolan kan man stå och fila hur länge som helst på en bukett. Det kan man inte i en butik. Där ska den vara klar på fem minuter.
Hanna trivs när det går undan och hon får nya utmaningar. En del kunder har bestämda önskemål om blommor och färger medan andra låter Hanna få fria händer.
Någon favoritblomma har Hanna inte. Däremot fascineras hon av färg och form.
Höstmänniska som hon är blir det gärna buketter i brunt, orange och rostrött. Annars följer hon årstidernas växlingar och använder mycket naturmaterial. Det kan vara allt från blad och grenar till kastanjer, sten och drivved hon hittar på stranden. Utöver det styr modet.
– Just nu ska det vara minimalistiskt och stilrent, mycket vitt och gärna liljor.
Att dagligen få vistas i en miljö fylld av underbara dofter och vackra färger upplever Hanna nästan som ett privilegium.
– Man blir ju inte precis deprimerad, säger hon och skrattar.
Förutom halvtidsjobbet i blomsteraffären jobbar hon halvtid på Maxis blomsteravdelning i Flygstaden.
– Där jobbar jag med volymvaror och krukväxter medan jag på Grottan får ägna mig åt finliret. Det blir en bra mix.
Men arbetet som florist innebär också mycket slit med en del tunga lyft. Det brukar också bli många sena kvällar, inte minst inför stora helger. Men det roliga överväger.
Så länge Hanna kan minnas har hon legat på knä i grönsakslandet. Både hemma hos föräldrarna i Skedala och hos sin mormor och morfar på gården Hult i Skedala. På gården fick Hanna, förutom att påta i trädgården, även jobba med kor, grisar och får.
Uppväxten med djur och natur så nära inpå sig var otroligt värdefull.
– Jag minns särskilt hur roligt och spännande det var när vi skulle ta reda på den slaktade julgrisen. Det var lite av en familjehögtid när alla samlades för att stycka, frysa in och planera för leverpastej, korv och julskinka.
Hanna måste inte nödvändigtvis bo på gård i framtiden, men trädgård vill hon ha, helst tillsammans med sambon Marcus. Men än så länge nöjer hon sig med den lilla balkongen på Östra Lyckan.
För den har hon stora planer till nästa sommar. Hon ska nämligen plantera ett äppelträd.
– Många tror att man inte kan ha fruktträd på en balkong, men det går jättebra.
Tipset är att köpa ett lågväxande träd, ansa och klippa ner det så att det inte växer sig varken för högt eller för yvigt. Dessutom gäller det att skydda krukan inför vinterhalvåret med ett värmande hölje av förslagsvis säckväv eller frigolit.
Och blir längtan efter att sätta fingrarna i jorden för stor åker hon hem till föräldrarna på Norra utmarken.
– Där får jag påta så mycket jag vill i trädgården.
Om Hanna har fullt upp dagtid är det nästan värre kvällstid och helger. Hon spelar nämligen center i Halmstad volley som just nu ligger tvåa i division 1-serien, vilket innebär mycket träning och en del matcher.
Går det som Hanna hoppas är det allsvenskan som gäller nästa säsong. Det förutsätter att det går bra i de kommande matcherna. Redan i dag möter de serieettan Svedala volley.
– Vinner vi den matchen hamnar vi på samma plats i serien som dem. Förra året föll vi på målsnöret. Det ska vi inte göra i år. Vi ska ta revansch.
Som om inte detta är nog styrketränar Hanna dessutom. En aktivitet hon har tillsammans med Marcus. Annars ses de inte så mycket. Marcus jobbar dagtid liksom Hanna, som är upptagen stora delar av fritiden.
– Vi har också väldigt olika tempo, men trivs ihop ändå.
Medan Hanna alltid vill ha något att göra, myser Marcus hellre i soffan. Visst kan det bli för mycket ibland, men Hanna har svårt att dra ner på tempot.
– Som tur är har jag Marcus som säger till mig. Då myser jag också i soffan.
































