HP GRATTAR…

… Bertil Karlsjö, före detta bankdirektör, numera författare och lokalhistoriker, som fyller 90 år den 16 mars.

Vi ses i Bertils ljusa, fina lägenhet så nära Söder man kan komma. Stadsdelen som har en stor plats i hans hjärta.

Han är född och uppvuxen på Lotsvägen eller ”lotskolonin” som gatan kallades när Bertils pappa Karl Erik var lotsförman.

– Det var en stadsdel för sig. Där bodde i stort sett bara fiskare, sjömän, tullare, lotsar och stuveriarbetare. I dag finns inga sådana yrkeskategorier kvar på Söder.

Västra stranden, hamnen och varvet var ”Söderbarnens” lekplatser.

– Vi badade på sommaren och åkte skridskor på vintern.

När Bertil var fyra år höll det på att gå riktigt illa men äventyret fick ett lyckligt slut.

– Vi lekte nedanför varvet och jag föll i och höll på att drunkna i Nissan. Då drog en flicka upp mig och räddade livet på mig. Hon fick två kronor av min pappa.

Bertil träffade henne 60 år senare och fick då veta hon fått 15 kronor.

– Hur ska man värdera ett människoliv. Är det värt två eller femton kronor?

Bertil kom aldrig ut på sjön som två generationer före honom gjort.

– Vi var tre bröder och vi fick inte gå till sjöss för min far som hade slitit på segelfartyg.

Men Bertils avlidne son Kurt var sjökapten och ett av hans barnbarn har gått i samma spår.

Arton år gammal flyttade Bertil till Eksjö där han bodde i två år och gjorde sen lumpen på I 12. Sedan bar det av till Jönköping vilket blev inledningen på en 35 år lång bankmannakarriär i Smålandsbanken. Han blev senare bankdirektör i Vetlanda. 1966 kom Bertil tillbaka till hemstaden som chef för den småländska banken. 1972 var bankens saga all när Götabanken tog över.

– Så nu är jag pensionär i Nordea, säger han och skrattar.

Han fick behålla sin bankdirektörstitel, men andra kvastar sopade.

– Är man den lilla banken som går upp i den större får man andra arbetsuppgifter. Jag besiktigade och värderade fastigheter i sju år.

Före pensionärslivet började Bertil skriva i Gamla Halmstads årsbok och hittills har det blivit ett 15-tal artiklar i skilda ämnen.

– Dom har kallat mig lokalhistoriker för jag har skrivit en hel del om Halmstad.

Sedan har det blivit mer skrivande i bokform med böckerna Halländska riksgränsen, Smålands och Blekinges riksgränser och Söder – en havsnära del av Halmstad.

Bertil har alltid haft ett stort idrottsintresse och när han var ung prövade han på nästan allt men fastnade först för fotboll.

På Söder fanns ett kvartersgäng som hette Derby där han spelade. I tonåren gick han över till friidrott och blev en lovande gångare. En han tävlade emot var John Ljunggren som senare skulle ta guldmedalj på femmilen vid OS i London 1948.

– Jag slog honom som ung i junior-DM. Tio kilometer gick man. Han höll på – jag slutade.

I stället satsade Bertil på orientering som blivit hans stora favoritsport. När han gjorde lumpen 1942 tog han första pris i fälttävlan som inkluderade bland annat skytte och orientering.

– Men det var orientering jag var bra på.

Men Bertil gjorde mest nytta för skogssporten som ledare i Jönköpings AIF där han prisades för sina insatser med diplom av Svenska orienteringsförbundet.

– Det som var spännande på den tiden var att lägga banor, säger han och jämför med dagens datoriserade kartor.

När Bertil skrev sina memoarer handlade det om tre kapitel i hans liv: familjen, arbetet och idrottslivet. Nu kan han lägga till ännu ett – författarens.