– Jag kan tillräckligt många tecken för att läsa en kinesisk tidning.

För att resan till Kina ska bli verklighet hoppas Evelina komma in på språkvetenskapliga programmet i Uppsala redan till hösten. Där får hon, förutom att fördjupa sig i den kinesiska kulturen och förbättra språkkunskaperna, plugga mandarin i Kina en termin.

– I annat fall går jag en skrivarkurs för att slipa författartekniken.

Evelina gillar att skriva, allra helst noveller. Blodad tand fick hon efter att ha fått andrapris i en novelltävling i gymnasiet. Men över allt annat lyser Kina. På ett eller annat sätt har hon bestämt sig för att jobba med kinesiska i framtiden, antingen på plats eller hemma i Sverige.

Hon har oerhört lätt för språk, och talar förutom kinesiska, självklart engelska men även italienska, latin och tyska.

– Jag måste erkänna att jag är en riktig språknisse, säger hon och skrattar.

Tyska språket blev raskt hennes favoritämne. Så roligt att ”jag bestämde mig för att bli tysk när jag blir stor”.

– Men när kinesiskan kom föll jag pladask.

Från att ha varit en liten pseudogrej blev det hennes livs största upplevelse. I tvåan i Falkenbergs gymnasium åkte Evelina på studentutbyte till Kina och hamnade i Beijing hos en familj med en jämnårig flicka och en yngre bror samt familjens far- och morföräldrar. Evelina hann även med ett besök i Falkenbergs systerstad Shijiazhuang och fick en fantastisk inblick i kinesisk vardag och kultur.

– Traditioner är oerhört viktiga i Kina. En är att föra familjenamnet vidare som bara pojkar kan.

Pojkar har, då de ärver släktnamnet, högre status än flickor. Ett ”gammalt” släktnamn är hög status i Kina. Men hon tyckte sig se att flickors situation blivit bättre, och att fler familjer väljer att ha fler än ett barn. Hon är oerhört tacksam mot familjen som tog hand om henne.

Upplevelserna från Kina och intresset för kulturen och språket resulterade i ett avslutande projektarbete på gymnasiet, som kallades ”Sagan om draken och dalahästen” och skildrar mötet mellan kulturerna Kina och Sverige. För det fick hon stipendier både från Swedbank och Rotaryklubben.

Skriftspråket anser Evelina är det absolut svåraste. Men hon pluggar för fullt.

– Det är ett otroligt logiskt skriftspråk. När man lärt sig grunderna blir det bara lättare.

I dag klarar Evelina bortåt 2000 tecken men siktar på att lära sig fler. Inte alla 25000 men kanske 5000.

– Då klarar man sig bra. Men jag hade aldrig pratat kinesiska så bra som jag gör i dag om jag inte varit i landet.

Evelina är en glad tjej som skämtar mycket. Inte minst om sin egen person. Att hon varit mobbad i stort sett alla skolår förutom de två sista åren på gymnasiet är svårt att förstå när man pratar med henne.

Hon ger ett starkt intryck, verkar vara en trygg tjej med skinn på näsan och stor livsglädje. Så är det också, menar hon.

– Tack vare mina lärare i gymnasiet. Med deras hjälp vände mitt liv.